Med gårdagens rymning av Rambo i gott minne så öppnades inte ytterdörren direkt idag.Normalt brukar alla fyra katterna få kuta ut under glada språng. Men idag släppte vi bara ut Rambo under överenskommelse om att vi skulle kolla honom hela tiden.
Varje litet steg han tar...
Jag var helt övertygad om att han skulle kuta ut genom grinden och in till grannen på andra sidan gatan, husse trodde han hade glömt bort det.
Det började bra med att Rambo tassade ner i trädgården som vanligt. Jag lockade upp honom på trädgårdsbordet för kamning, vilket han älskar.
Sen tassade han vidare och vi efter. Han la sig i rabatten mellan grindarna, helt plötsligt reser sig kattskrället och går igenom grinden ut på trottoaren.
En snabbare och ilsknare matte får man nog leta efter. Jag blev tvärilsk, sprang efter och sjasade in honom genom den andra grinden, vilt svärande.
Rambo blev rädd och kutade och la sig i en rabatt vid granne. Sen gjorde han ytterligare ett försök att kila genom grinden men då blev matte ilsknare än ilsk och svor så det osade och jag tror nästan jag hoppade jämfota av ilska.
Vilket oförskämt tilltag! En lymmel till katt!
Rambo fann det lämpligt att ta sin tillflykt under bilen, igen.
Idag låg han där över en timme och tjurade. Det syntes riktigt på honom hur sur han var.
Till slut lyckades jag återigen locka fram honom med mat.
Och då var jag än en gång snabb, tog den store katten i ett stadigt grepp precis innan han skulle kila under bilen igen, och kånkade in honom muttrande både det ena och det andra.
Rambo förstod nog hur sur hans matte var för han spann allt vad han orkade. Sen väl inomhus försökte han ställa sig in hos mig, fast då var jag så sur så jag lovade honom att hädanefter får han hålla sig på balkongen.
Fast husse har redan börjat sätta hönsnät på grindarna så kanske, när vi lugnat oss lite, så får han gå ut i trädgården igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar