Katt på rymmen

Saknar du spänning i tillvaron, skaffa katt.

Helst några stycken.

Låt dem gå utomhus under kontrollerade former.

Försök hålla koll på dem

Dagen startade med Melodikrysset på radion klockan 10.00.

Sedan iväg för att handla.

Därefter skulle vi gå en sväng och titta på Medeltidsmarknaden.

En massa folk, det kändes som vi var på väg i ett lämmeltåg.

På väg till marknaden.













Här är ett torn som nyligen fått en trappa så man kan kika ut över tornet.

Själv har jag ännu inte klättrat upp för alla trapporna.

Men när det sker ska jag ha kameran med mig.







Det var förfärligt hett och soligt så det blev inte många foton tagna, men den här kvinnan i blå klänning fick jag med.

Det är många som har gjort ett försök till medeltida klädsel men för det mesta så är det alltid några moderna detaljer i klädseln som stör. Skor är det svårt att få rätt och att sen gå med mobiltelefon i högsta hugg gör att det inte blir så tidsenligt precis.












Så efter att ha gått ett varv på marknaden och kikat på olika stånd med allehanda prylar så stegade vi ut genom porten och vägen gick hemåt.

Efter en och en halv timme i solgasset var jag mör.

Men eftersom vi har fyra katter som gärna vill gå ut en sväng så var det bara att bita ihop och göra dem till viljes.

Hopi, han hade smugit ut genom den inre källardörren, så när vi öppnade den yttre för att gå in, sprang han ut.

En stund senare hade jag "klätt på" Sangi (sele och koppel) och släppte ut honom, Sickan och Rambo.
Sangi gick som en ängel, som vanligt, i sitt koppel.

Varv efter varv i trädgården.

Sickan hade husse tagit upp i famnen och Hopi var som vanligt på grannens tomt.

Så förflöt cirka en timme och jag bar till slut in Sangi.

Sickan hade husse burit ner i källaren eftersom hon i ett obevakat ögonblick också gått in på granntomten. Eftersom hon är hela 15 år och har svårt att röra sig på grund av kotförskjutning i ryggpelaren, så vill vi inte att hon går alltför långt ifrån oss.

Ett tag senare lockade jag in Hopi från granntomten genom att skaka på en burk med torrfoder.

Hopi bars in i lugn och ro. Tre katter inne.

Men var fanns Rambo?

Efter att ha ropat, skramlat med torrfoderburken, letat inomhus blev vi alltmer oroliga. Rambo brukar aldrig gå iväg någonstans. Han brukar ligga under en buske eller ligga och rulla på kattmyntebuskarna. Eller sitta på verandan och vänta på att få gå in och äta, hungrig som han ofta är.

Men ingenstans fanns katten.

Vi blev alltmer oroliga ju mer klockan gick, han hade snart varit utomhus i 3 timmar, inte alls likt honom.

Bägge två började vi tänka på Töisen Ida, Rambos halvsyster som blivit överkörd precis utanför vårt hus för 4 år sedan.

Paniken var nära, var fanns Rambo?

Husse hade redan gått en sväng i kvarteret och sedan gått in för att göra potatissallad till middagen samt kommit ut igen.

Själv hade jag ropat och skramlat med torrfoderburken, men ingen Rambo.

Jag hade även gått över till Pärlan, familjen är på landet, så vi är kattvakter/kattmatare åt Pärlan. Ingen Pärla i sikte så jag satte ut maten på verandan åt henne. Hon är van och vill vara ute om sommarnätterna enligt hennes matte, så jag oroade mig inte för henne. Jag hade tillräckliga bekymmer.

När jag kom hem igen gick jag upp på övervåningen, kikade ut genom fönstret och vad får jag se. En röd, rund katt som kommer springade så fort de små rultiga benen bar, på grannens biluppfart. Efter kom en sammanbiten husse.

Jag kastade mig nerför trappen och öppnade ytterdörren och förväntade mig att Rambo skulle springa in. Men icke. Istället rusade han och la sig under vår bil.

Husse berättade att han hittat Rambo halvvägs in i grannens häck, förmodligen låg Rambo och spanade på någon katt där. De har en katt som liknar Rambo, fast lite smalare, vid namn Frasse.

Sen när husse försökte bära hem Rambo hade han blivit hysterisk och klöst husse ordentligt så han blivit tvungen att släppa ner honom.

Så nu låg Rambo under bilen och tryckte.

Efter nära en timme, men lock och pock kom han fram så jag kunde bära in honom.

När han väl kom in så var det som ingenting hade hänt, han var så glad och belåten. Men ville genast gå ut igen, satt och jamade vid dörren.

- Ånej, här gås inte ut i första tagen väste jag ilsket.