Udda Kaja på besök

Jag tittade både en och två gånger på den svart-vit-fläckiga kajan utanför mitt köksfönster.

Sen gick jag efter kameran och fotade genom det smutsiga köksfönstret, därav det

dåliga fotot.

Först visste jag inte vad det var för fågel förrän jag jämförde med

en normalfärgad kaja. 

Jag Googlade och hittade några foton på en liknande tecknad Kaja.

En var dessutom fotad inte långt ifrån där jag bor så det måste vara

en lokal "förmåga".

Läste mig till att den förmodligen drabbats av Leucism.

 

Så här står det om ordet på Wikipedia:

 

Leucism kan också, till skillnad från albinism, vara partiell eller bara lokal vilket kan resultera i oregelbundna stråk av vitt på djuret som i övrigt är normalfärgad. En leucistisk fågel kan exempelvis antingen ha färglös eller normalfärgad näbb och ben.

 

Kul med olika fåglar!

Hercules i närbild

Det var soligt idag så jag passade på att fotografera Hercules utan blixt.

Men jag kunde ju själv ha behållit glasögonen på, de flesta bilder blev suddiga

men den här blev ganska okey.

Lustigt att han ser ut att ha en riktig Maine Coon box, så ser han inte ut på riktigt.

Han ser fortfarande ut som en docksöt liten bebis.

Han kelar med mig flera gånger om dagen. Då lägger han sina små knubbiga tassar runt

halsen på mig och gnuggar sitt ansikte mot mitt så saliven skvätter. 

Sen vägrar han släppa taget utan jag får finna mig i att bära runt honom som en liten bebis.

De tejpande vännerna eller De mystiska paketen

Växterna på bilden (pelargonen Vina resp vaniljtagetes) har inget att göra med texten.

Jag satte nästan kaffet i halsen i morse när jag läste en artikel i lokaltidningen.

Brevbärarna hade reagerat över märkliga paket när de hade hanterat posten. De visade sig innehålla knark.

Inte för att jag ägnar mig åt sådana skumma och dumma försändelser men nog rätade denna artikel ut ett och annat frågetecken. Som varför enstaka pelargonpaket kommit bort eller dykt upp flera dagar senare än de normalt gör.

De kanske helt enkelt tagit vägen över Statens kriminaltekniska laboratorium för analys. Jag undrar vad personalen där säger när det visar sig att det suspekta paketet de just analyserat, innehåller en vissen pelargonstickling.

Kanske: - Jäkla pelargonsamlare! Vi har väl nog med jobb ändå... 

Jag läste vidare: 

Det är postföretagens förtjänst att leveranserna avslöjas. Det kan vara en brevbärare som känner lukt eller tycker att paketet på något vis ser märkligt ut.

Jo, jo, många märkliga paket har landat i min brevlåda genom åren. Många itusågade mjölkpaket som sedan klistrats ihop med kilometervis med tejp runt om. Eller ett frigolittråg, som tidigare innehållit t ex köttfärs,  härbärgerar nu en pelargonstickling eller två.

En pelargonsamlare ser inte ett tomt paket, utan ett möjligt transportkärl åt en stickling. 

För oss pelargonister (folk som samlar på pelargoner) är det fullt normalt med dessa små paket, men personalen hos Posten måste ju undra.

Vi märker ofta våra vältejpade paket med texten: OBS! Hanteras varsamt, levande växt! Men för säkerhets skull så borde vi kanske ta fram en certifierad logotype att klistra på våra märkliga, väljtejpade paket.

Söndagspromenad i kylan

Det går ju inte att sitta inne trots att det är kallt som 

sjutton utomhus. Fast vi har haft problem med luftvärmepumpen

i helgen och har haft 15 grader då och då.

Så en liten promenix togs när solen sken.

Ringmuren ett stenkast från vårt hus, lika läcker som alltid.

En del av Ringmuren, vars namn jag glömt.

Domkyrkan Sankta Maria

Utsikt över Stora Torget.

En gränd innanför muren.

Räkor! Var är räkorna?

Jag gjorde Skagenröra och naturligtvis fick katterna smaka av räkorna.

Här sitter Hopi och Sangi på första parkett dvs spisen

och väntar på de goda räkorna.

-  Var är räkorna?

(Kolla Sangis fossing, den pekar rakt ut efter han

opererade benet efter benbrottet 2010.)

- Kan de ligga i diskhon?

Gammelkattan och Hopi hittade snart fatet med räkor.

Sangi hittade EN räka på mattan.

Hopi, han la beslag på hela tallriken.

Hercules han verkade inte fatta någonting. Han for runt

och jamade, men han visste nog inte varför, för räkor

ville han inte ha, trots att han fick egna framför nosen.

Torrfoder var betydligt godare tyckte han.

4 katter och en frösådd

Jag satte mig vid det lilla, lilla köksbordet i det
lilla, lilla köket, för att så frön som kommit med posten.

Jo vårt kök är så här litet. Det är ett funkishus från 1939
och där i är ett kök inte större. Det får ju plats både spis och diskbänk.

Kylskåpet får stå i hallen.

Efter ungefär 1 sekund kom Sangi med Sickan i hasorna.
De trodde det vankades käk.

Hopi som också var hungrig kom strax efter.

Allihopa nosade på fröpåsarna och Plugg-boxen så
jorden spratt.

Jag hällde upp Maine Coon torrfoder, från koppen,
på bordet, åt Hopi.

Sangi hutar åt honom.

- Ge tusan i min mat, annars ska du få en
tjottablängare mellan lysmaskarna.
(Katterna är ju från Stockholm, därav slanguttrycket.)

Sangi rev just ner min penna.

- Där ligger den, ja.

När jag tror lugnet har lagt sig kommer lillen.

- Matte, matte - min älskade matte!

Hercules har bara ögon för matte och vill kela :-)

Hopi nykammad

Hopi kom och satte sig på bordet och ville bli kammad.

Åtminstone uppfattade jag honom på det sättet, eftersom
hans päls såg väldigt rufsig och tufsig ut.

Kammar och andra pälsverktyg brukar ligga på bordet,
alltid redo, så det var enkelt att få ordning på hans päls.

En ganska ny kam har vi, en engelsk handgjord i märket
Spratts.

Den är väldigt bra, den glider genom pälsarna som en
smörkniv i smör.

Som kattfantast blir man lite smånördig vad gäller
kattillbehör av alla de slag.

Bromma Zoo är ett eldorado, där har de ALLT man kan
tänkas behöva och inte behöva. Vid Stockholmsbesöken
är det ett måste att åka dit, alltid har de något
skoj att köpa till "barnen".