
Hopi for iväg in till grannen i vanlig ordning och Sangi tog det lugnt och lunkade stillsamt runt.
Tills han kom fram till en buske som tydligen luktade misstänkt, där stod han och sniffade och sniffade tills han vände rumpan till och sprayade över stanken med sin egen.
Oj, sa matte!
Sen hittade han ytterligare en buske som tydligen stank extra äckligt för när han luktade på den reste han ragg så hans päls var alldeles vågig.
När jag sen lyfte upp honom, morrade han dovt likt en varg. Det var bara ylet som fattades.

Skriiik, vrål, hördes plötsligt på andra sidan planket.
- Är det vår katt? Undrade matte förskräckt.
- Det låter så, svarade husse.
Kvickt blev en rädd Sangi inburen, han undrade nog var det var för fasansfullt bekant läte.
När matte kom ut igen stod husse på en stege och pratade med någon på andra sidan det 1,80 cm höga planket.
När han kom ner kunde han rapportera att Hopi hade jagat en gråvit hankatt som var 13 år, men matten som var utomhus hade avbrutit jakten och Hopi låg nu på rätt sida av planket, tillbaka till ruta 1, dvs i vår närmaste grannes buskage.
Men envis som Hopi är så ville han inte komma in trots mattes lockande samt skakande av torrfoderburk. Så det blev för husse att klättra över staketet (dock inte så högt) och försöka mota in honom.
Efter ett tag kom Hopi in på rätt tomt.
Hopi älskar att leka katt och råtta med oss, han sätter sig nära oss, men inte tillräckligt för att lyfta upp honom och när vi ändå försöker så skuttar han snabbt iväg några meter. Så håller vi på ett tag.
Idag ägnade jag mig åt att ta ner tvätten från tvättlinorna och när jag var klar ropade husse och visade stolt upp Hopi på ena armen.
Sen förpassades även han inomhus och vi kunde pusta ut. Dagens utevistelse var slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar