Knappnålsletning, rapport av Sangi

Idag har min matte krupit omkring på golvet jättelänge. Hon säger att hon letar efter en knappnål som jag haft ned.

Skulle jag? Jag som är det sötaste och snällaste lilla maine coon ängeln som finns.

Ibland slutade hon krypa och tog fram den där hemska saken som väsnas så förfärligt, då muttrade hon över så mycket damm det blir hela tiden.

Sen satte hon sig framför den där rutan som visar så många saker, där sitter hon jämt.

När jag ska försöka hjälpa henne så lyfter hon bara bort mig och jollrar "där ska du inte sitta lilla gullungen". Sen åker jag ner på golvet eller så lägger hon mig på rygg på armen, då biter jag henne.

Det verkar som hon skrev något om den där knappnålen för efter en stund så blev hon ännu mera tokig och kastade sig ner igen på knä och letade. Hon muttrade något om: kan ha ätit upp, farligt, sparris lindar in vassa saker, veterinären. Det där sista ordet lät läbbigt.

Efter att ha krupit omkring en stund så reste hon på sig och gick och glodde ner på golvet i de andra rummen. Jippi! ropade hon, jag har hittat den.

Hon blev tydligen jätteglad för att hon hittade den där knappnålen som hon anklagade mig för att ha stulit.

Så då kutade hon in till den där burken och började knappa igen. Sen plingade det till, det gör visst det när det kommer brev, eller hur det är. Då log hon belåtet.

Ja hon är bra knasig den där matten jag har fått, min andra var inte alls så där tokig.

Inte får jag tvätta tassarna i hennes glas, mattes vatten ropar hon då.

Inte får jag hjälpa henne kolla tempen på hennes mat, mattes mat, varmt skriker hon då.

Inte får jag sitta i vasken och kolla om det finns nåt ätbart, du har mat i din skål säger hon surt och lyfter ner mig, IGEN.

NEJ, du får inte vara inne i kylskåpet, ropar hon då och då. Jag vill ju bara kolla läget, att hon har mat hemma åt mig.

Nej, nej, nej, nu sprang Sangi ner i källaren igen! Pust och stånk säger hon då och kommer efter mig. Det är för gräsligt så stökigt hon har det i den där källaren, men kul, det finns så många grejer att leka med.

Nej för i hel--te skriker hon, akta farbror Göstas fina lampa och morfars fiol. När det händer brukar hon kasta sig upp ur soffan och snabbt lura ner mig på golvet. Vad är det för speciellt med den där lampan? Den är ju bara i vägen. Och fiolen vill jag faktiskt undersöka, vad kan det vara för nåt, smakar inget vidare.

AJ! Bit mig inte i tån säger hon ofta, undrar varför, får jag inte gnaga på henne, vad ska jag då med henne till?

Stick inte ner huvudet i vattenkannan, du kan fastna! Jo jag vet, men det är så kul när vattnet skvätter.

Låt bli mina blommor, ropar hon jämt. Jamen du har ju så många, tänker jag.

Häng inte i duken, porslinet ramlar ner och går sönder. Tjatmoster!

Sluta snutta, det gör ont, viskar hon när jag kommer och är hungrig om natten. Men hon kastar åt mig mitt bebisgods, det är snällt. Sen gör jag om samma procedur just när hon har somnat, hi hi.

Hon är festlig, min matte, när jag ligger och sover och är så trött så trött, ja då kommer hon och klappar på mig och säger att jag är sååååå söt när jag sover. Vad menar hon med det, jag är väl jämt söt.

Husse han säger att hon klemar bort mig. Fast då biter jag honom i tån.

Hej då, nu ska jag nanna lite så jag orkar hjälpa matte mäta toapapperet sen.


S*Velero´s Sangiovese, 20 veckor och 3,14 kg