Sticklingsdags

Nu har minsann växthussäsongen börjat ta fart. Helst idag då jag hade hela +10 grader i växthuset. Det börjar bli skapligt att vara där ute.

Sen vet jag att det kommer en säsong då man inte heller vill vara där, då är det för varmt. Och den säsongen kommer snabbare än man tror. Så det börjar bli bråda dagar.

Eftersom jag har en gedigen pelargonsamling (just nu känns den lite väl stor) så har jag nästan rensat klart från vissna blad och börjat klippa ner dem.

När man klipper ner så blir det för det mesta en hel del sticklingar och är man då som jag, så måste dessa rotas till varje pris. Därför kånkade jag in dessa små plastbyttor med sticklingar i och håller tummarna för att de rotar sig snällt nu när jag satt dem i kuvösen.

Kuvösen, ja det är en plastlåda med värmeelement i botten och ett plastlock över. En del fröer kräver lite högre temperatur än det är inomhus för att gro och detsamma gäller sticklingar som ska rotas. I det gamla köket där dessa står är det dessutom sällan över +18 så det behövs ta till en del trix för jag ska lyckas.

Men som sagt, det är massor av pelargoner kvar som ska toppas och vad ska jag göra av alla dessa toppar som blir sticklingar? På något konstigt sätt så brukar de allihopa få plats trots att jag från början inte tror det.

Planerna för att inreda växthuset på ett nytt sätt har också tagit fart. Nu står alla pelargonerna på stora bord och det är ganska svårt att hålla ordning på dem.

Funderingarna på att bygga hyllor och sätta dem i har tagit fart. Men det är mycket att tänka på så det blir riktigt bra. De ska få plats, det ska vara lätt att sköta om dem och helst ska jag ju få plats med många, många fler.

Och gurkorna som sambon ska så, var ska vi ha dem? En planta tar rejält med plats, hur ska det då inte gå när vi har fyra olika sorters gurkor?

Jag har hittat ett väggväxthus som skulle passa bra att ha just gurkor och tomater i, men vart ska vi ha det?

Det blir många frågor när man har ett intresse som bara expanderar för varje år, men så väldigt roligt det ändå är.

Inte undra på att jag vantrivdes i lägenheten i Stockholm. Där hade vi en mikroskopisk balkong där vi inte kunde vara på samtidigt, den var alldeles för liten. Nu har vi en rejält stor trädgård med massor av rabatter att rensa och plantera i.

Trots att ryggen känns som den håller på att gå av, så är jag på ett betydligt bättre humör än jag någonsin var under alla 30 år i Stockholm.