När man har katter vet man aldrig vad som kan hända. Som till exempel i morse.Adventsstjärnan tänds 05.30 och det är liksom startskottet för katterna att börja leka. Då far de omkring som tossiga och jagar varandra. Hoppar på oss som fortfarande ligger kvar i sängen så vi ska vakna ordentligt. Och vidare runt i huset.
I morse var det inte bara trampet av små tassar som väckte oss utan även krasch, bom och bang.
Jag flög ur sängen, jag som alltid är så stel på morgnarna annars, av rädsla att den lille Sangi hade råkat ut för något och ramlat nerför trappen eller så.
I hallen låg den jättelika Clivian på golvet omgärdad av jord, lecakulor och skärvor. Den hade stått på det gamla symaskinsbordet i massor av år, nu låg den i en jordhög.
Lille Sangi fanns ingenstans. Hopi och Rambo satt i hallen nedanför och tittat förskräckt på mig. Jag letade hysteriskt efter den lille tills husse lugnt kunde konstatera att vadå, han är ju här uppe. Husse får man inte upp ur sänghalmen i första taget.
Muttrande tog jag min an jobbet att försöka få ordning på förödelsen. Efter en hel del sopande och dammsugande så börjar hallen likna en hall igen och inte en krigszon.
Vid frukosten konstaterade vi att det omöjligtvis kunde vara Sangi som var den skyldige, krukan var TUNG, ingen som en liten 2,2 kg kattunge kan rubba men däremot Hopi.
Förmodligen hade han fått krukan i rotation när han sprang i full fart på bordet i tron att Sangi var på jakt efter honom.
Ja ja, det kunde ha gått betydligt värre. Nu ska jag bara försöka hitta en ny jättestor kruka att plantera om resterna av Clivian i. Fast f-n vet vad jag ska sätta den. Det kanske går att skruva fast den i symaskinsbordet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar