Mitt hemska, ljuvliga lilla monster!

Idag tror jag Sangi har slagit rekord i att busa och driva mig till vanvett.

Han är på precis allt. Öppnar jag källardörren så kommer han och rusar snabbt ner i källaren, där får han absolut inte vara. Jag vrålar NEJ så de andra katterna studsar, Sangi bryr sig noll.

Han kliver alltid in i kylen när jag öppnar dörren och står med händerna fulla med varor.

När jag diskar sitter han i vasken. Så det blir till att lyfta upp honom ur vasken med blöta diskhandskar. En sekund senare, ja då får jag lyfta upp honom ur vasken osv osv.

När jag höll på att försöka få ordning på mina spretande miniamaryllisar som inte längre är så mini. (Jag har nog vattnat dem för mycket, då växer bladen till lianer.) Och hade jord och lecakulor överallt, vem kommer då och ska hjälpa till, jo Sangi. Ännu mera jord överallt och en grå katt.

Till slut var jag riktigt ilsken, men han bryr sig som sagt inte ett skvatt utan ställde sig på bakbenen, tittade mig i ögonen med sina små pliriga gröna ögon och så såg det ut som kattrackarn log mot mig. Han är helt otroligt!

Lite senare skulle jag försöka slänga ihop en lunch, vilket jag vet alltid är en prövning när Sangi är i närheten, men den här gången lyckades jag nästan. Han slog lite på skinkpaketet, slickade lite på smöret, annars var det lugnt. Tills jag skulle börja äta. Han for som en tok fram och tillbaka till tallriken, slickade på ägget, försökte bita i skinkan, slog på smörgåsen osv.

Då fick jag nog och bar ut honom i hallen och stängde dörren. Den här lunchen bara måste jag få äta i lugn och ro, annars brukar det sluta med att jag ställer mig upp och slevar in maten, hur het den än är.

Sen satte jag mig och åt. Hopi och Sickan passade också på att äta sin mat i just lugn och ro.

Då hör vi mjau, mjau, mjau, mjaaaaau en stund. Sen blir det tyst. Därefter hörs det ett KLING och ett KLANG. Den smarta lilla Sangi har klättrat upp på kattlådan (som har ett tak) ställt sig på taket och slagit på koskällan som hänger där ute. Helt otroligt, hur i hela friden kunde han veta att den skulle ge sånt ljud ifrån sig? Men som sagt, han är otroligt smart för att bara vara 15 veckor.

Vad månne bliva av denna kattunge?

Sen förlät han mig genom att snabbt klättra upp och sätta sig på min axel och spinna och stryka sig mot min kind och bara var så glad att få se sin tokiga matte igen.