På kyrkogården

Jag gick en promenad igår, till kyrkogårdarna där mina bägge Karin ligger begravda.

Den första kyrkogården heter den Östra kyrkogården och här finns detta vackra kapell.

Här ligger min dagmamma Karin "tant Kajsa" Carlsson begravd tillsammans med sin man Helge.

Jag passerar deras grav på väg till den Södra kyrkogården som ligger bredvid den Östra.

Det är bara en väg som skiljer de bägge åt.

Även i döden är det skillnad på folk och folk.

Den här måste ha varit en rik och mäktig familj eftersom de har en sån pampig gravvård.









Det här är fröken Karin Erikssons gravplats. Den lila cyklamen hade jag tagit med mig.

Det är fröken Eriksson jag brukar citera när jag stånkar och pustar i trädgården. "Så här gjorde aldrig fröken Eriksson" brukar jag utbrista när det är som jobbigast.

Hon såg alltid så fridsam ut när hon arbetade med hackan eller skyffeljärnet.

Nån gång slet vinden ur en hårslinga ur den hårt knutna hårknuten men det var då allt.

Det såg så enkelt ut.

Hon gick bort 1970.

Men fortfarande kommer jag ihåg henne och bruka sätta blommor eller ljus på hennes grav.