Husse är i storstaden och spelar golf och festar med grabbarna. Ja inte katt-grabbarna förstås utan gamla kompisar från förr.
Så när mobiltelefonen ringer kvart över tre på natten hinner jag bli rejält rädd innan jag svarar.
Det var husse. - Du måste gå in och spärra mitt kort, det är borta, nån har stulit det. Jag hörde på honom att han lät ängslig, inte likt honom.
Upp ur sängen, på med modem och dator.
Att mitt i natten bli kommenderad att gå in på någons internetbank och börja knappa på en dosa var inte begripligt.
Trycka hit, personnummer dit, ingenting fungerar. Jäkla system.
Letar upp en telefonkatalog och telefonnumret till hans bank, bokstäverna hoppar jenka. Var kommer w i alfabetet. Ser ingenting, allting ser suddigt ut.
Bägge två tror vi att man måste ha kontonumret för att kunna spärra kortet.
Husse kommer på att jag kan ju gå in på min internetbank för där har jag hans kontonummer i en lista.
In på min egen bank vilket går som på räls även i halvt sovande tillstånd. Skriver upp numret.
Sen surfar jag in på första sidan på hans bank och där hittar jag ett telefonnummer som jag ringer. Hur enkelt som helst. Det räcker med att uppge hans personnummer och mitt telefonnummer och namn.
Kortet är spärrat!
Men husse måste ringa tillbaka till samma nummer så de kan skicka ett nytt kort till honom.
Allt är frid och fröjd i natten och jag går och lägger mig med några katter som sällskap. Fast så uppjagad som jag hann bli, så somnade jag inte förrän på morgonkvisten.
I morse, ja morgon och morgon, vid niotiden ringer telefonen. Det är husse.
- Jag har hittat kortet, det hade ramlat ur plånboken och låg löst i fickan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar