Stackars Sangi, inte visste jag att han satt bakom mina fötter när jag tog ett steg bakåt.
Jag hade spikat upp en nyckeltavla och tog ett steg tillbaka för att beundra underverket som jag tyckte satt lite snett.
Då hörde jag ett gällt skrik och kände att det var något mjukt under skon.
Då började jag själv skrika och höll på att ramla baklänges.
Ja jisses vilket liv det blev, katterna blev jätterädda när jag vrålande och for omkring. Själv rev jag ner lite papper från kylen när jag räddade mig från att ramla. Den enda som höll stilen och på sin höjd tittade upp var Rambo som låg och sov.
Och jag som aldrig brukar ha tofflor mer än när jag går ner i källaren.
Men Sangi verkar vara tålig, det tog inte lång stund förrän han lugnade sig och sen var saken glömd och förhoppningsvis är jag nu förlåten.
1 kommentar:
Aj aj, men det är sådant som händer. Verkar helt klart som Sangi är en tålmodig kisse...
Skicka en kommentar