Växthussurfing

Tänk att mitt trådlösa modem orkar sända ända ut till växthuset, så bra.

Så när jag skriver det här inlägget sitter jag ungefär på mitten av växthuset, där den blåa stolen längst till höger står.

Himla trevligt men stolen är lite hård, men det går att fixa med en dyna.

Till vänster om mig har jag unikpelargonen Phyllis, en kinkig men ack så vacker dam. Det här exemplaret är nog det fjärde, alla de andra har bara klarat sig över sommaren sen under vintern har de dött. Men den här har klarat vinterförvaringen galant, den gillade tydligen att stå i max 5 plusgrader i växthuset hela vintern.

Det luktar lite märkligt här inne, ungefär som bränd curry eller kan det vara Provadon (ohyremedel) jag sprayat på två hängpelargoner? Jag tror varenda hängpelargon har fått löss i år, det har varit ett sprayande hela tiden tycker jag. Men nu är de döda, jag ser en livlös grön lus som hänger i en pelargon. Visserligen kan man försöka ta bort dem med mindre giftiga medel, men oftast kommer de tillbaka så jag tar till det tuffa alternativet så jag är säker på att de försvinner fort.

Jag har lovat gubben min att rensa bort kirskålen i en rabatt, det är mer kirskål än blommor just nu så en insats behövs. Men än så länge har jag inte fått orken att ta itu med dem, måste nog fika lite först.

Själv har han en hatisk inställning till maskrosor så de är nu ett minne blott i grusgången där de förut stod och lyste så grannt. Jag tycker det gräs som växer där är värre, svårt att få bort och fult är det.

När jag var liten brukade min pappa kratta grusgången varje lördag, säkert därför det inte växte ogräs i den.

Och om något råkade titta upp så var fröken Eriksson där med skyffeljärnet.

Fröken Eriksson var den äldre dam som min familj hyrde av när jag var liten. Hon bodde på övervåningen och vi på den undre.

Hon var ofta ute och påtade i trädgården men högst sällan såg jag henne krypa omkring som jag brukar göra. Hon gick alltid med en stråhatt på huvudet och ett förkläde passande till trädgårdsarbete utanpå den ålderdomliga klänningen och hackade eller krattade. Det såg alltid lika rofyllt och lätt ut. Aldrig jobbigt eller smutsigt.

Inte som jag som stånkar och pustar och svettas och svär över rabatter och ogräs.

Fröken Eriksson är min förebild när det gäller trädgårdsarbete men jag har mycket att lära. En replik jag ofta brukar använda mig av när jag tampas med något i trädgården är: - Så här gjorde aldrig Fröken Eriksson!

Hon sitter säkert och småskrattar i sin himmel och undrar vad den där tokiga jäntan håller på med.