Hopi, utbrytarkatten

När jag skulle öppna källardörren i eftermiddag så rusade Hopi ut. Han hade än en gång lyckats få upp mellandörren och passade på att smita ut när jag öppnade den yttre dörren.

Så den här bilden var vad jag fick av honom när han snabbt travade ut i trädgården, mot dahlialandet.






Här sitter han efter att ha ätit en stor mängd gräs som han hittat bland praktröllikan han sitter bredvid.











Sen går han vidare, förbi de nyplanterade hallonplantorna.

Under häggen sätter han sig och börjar kräk-jama, det låter då för jämmerligt. Men efter den mängden gräs är det klart att de måste åka upp igen och förhoppningsvis få med sig en del päls också.






Sådärja, nu har han kastat upp gräs och hårboll och kan börja om från början.












Här sitter han och undrar varför grannens knasiga hundar alltid skäller.

De är inte lite irriterande, de skäller både på folk och fä och verkar ha kort minne. Vi har bott här i över ett år så man tycker de borde ha vant sig.

Men icke, vov vov vov i all evinnerlighet, suck.

Sen tog jag upp honom i famnen och vi stod en stund under häggen och tittade på småfåglarna en bit upp i trädet.