Pärlan och jag

Jag är kattvakt igen, det är grannens Pärlan som har behövt ses till nu under en veckas tid. Men i morgon kommer förhoppningsvis familjen tillbaka från sin semester i Paris.

Det är en liten rar kattdam. Hon känner igen mig på långt håll och kommer mig jamande till mötes när jag är på väg till henne. Det är inte så långt att gå, bara ett hus emellan oss.

Morgon, middag och kväll brukar jag titta till henne.

Nu har vi haft dåligt väder i två dagar så jag har varit mera påpasslig med att släppa ut och ta in henne. Jag vill ju inte att den lilla damen ska fara illa i regnet. Fast hon är van säger matte. Och nog är hon tuff alltid, hon var tydligen i slagsmål med nån katt för hon kom häromdagen och såg lite tilltufsad ut så jag fick ta fram borsten och ordna till hårstråna.

Men just nu ligger hon förmodligen och sover i godan ro inomhus medans regnet smattrar mot fönstren.