Ack ja, undra på att jag just nu har huvudvärk, den lilla katten gör mig ibland galen.
I natt, vid halv tvåtiden, vaknade vi av ett fruktansvärt oväsen, krasch, bang och bom. Vi är visserligen ganska vana vid det ljudet. Men det här var lite ljudligare än det brukar vara.
-Vad var det? undrade jag.
- Jag vill inte veta, svarade husse och drog täcket över huvudet och somnade om.
Men som den ansvarsfulla matten jag är, så släpade jag mig halvt sovande upp.
I rummet intill, datarummet som jag kallar det för, låg en massa papper, jord och grejer blandade på golvet. Samt en katt vid namn Sangi.
- Men vad har du gjort kattskrälle? muttrade jag kvidande.
I fönstret hade han lyckats få till en strike med två blomkrukor, men konstigt nog så höll bägge krukorna fast jorden låg utspridd överallt.
Men i den andra krukan, oj oj, fanns tre små ynkliga Achimenes (s k Femöringar) som nyligen grott med små yttepyttiga blad.
Jag hittade dem i jordröran på fönsterbrädan och har nu sopat ner dem i krukan för att lite senare försöka få ordning på dem igen.
Mitt i natten så orkade jag bara inte ta tag i röran så jag gick och la mig igen.
Det är först nu senare på förmiddagen jag grabbade tag i dammsugaren och började röja i förödelsen.
Då fick plötsligt Sickan, den gamla kattdamen fnatt och hoppade raskt upp i bokhyllan.
Hon är 15 år och har ont i sina leder och därmed svårt att hoppa ner, upp går däremot väldigt bra.
Så där satt hon och tittade på en matte som muttrande for runt med dammsugare och trasa och försökte städa.
Inte förrän efter några ynkliga jamande så lyfte jag ner henne på golvet. Tänkte att hon skulle lära sig inte klättra högre upp än vad hon kan ta sig ner.
Men jag misstänker att hon har glömt det till nästa gång.
Det som var mycket konstigt var att hur jag än letade så hittade jag inte datamusen.
Den var bara borta. Jag letade under sängen eftersom jag tänkte att Sangi kanske hade släpat iväg med den. Jag var nere på undervåningen och letade och till slut gick jag ner i källaren. Men ingen mus någonstans.
Den var bara som bortblåst.
Till slut drog jag fram datorn från väggen och gick igenom sladd för sladd. Då hittade jag den. Den hade lagt sig på insidan av databordet och sen ramlat ner så den hängde fritt en bit ner från bordet. Omöjlig att se från det hållet jag stod.
Puh, nu kan jag börja skriva ett nytt blogginlägg tänkte jag och slog mig ner för att dokumentera ännu ett hyss av Sangi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar