tisdag 14 april 2009

Datakrasch - "Det var inte vi!

Men det förstår du väl matte, det var absolut inte jag, jag sitter ju på datorn, då kan den inte flyga iväg hur som helst.

Jag "stod" i diskbaljan som vanligt när jag plötsligt hörde ett jäkla liv. Klor som sparrade mot golvet, höga skrik (Hopi), krasch och kabonk.

Undrar vad det var, tänkte jag där jag stod och diskade i godan ro. Det lät inte som när blomkrukor dansar i golvet.

Äh, bäst jag kikar efter tänkte jag och tog av mig mina rosa diskhandskar.

Först såg jag ingenting speciellt. Sangi låg och tvättade sig på golvet.

Sen såg jag en sladd. Vad är det för sladd, for det genom huvudet. Sen kände jag igen den. Min datasladd till den bärbara datorn. Jag tittade med stegrande panik på bordet. Ingen dator där!

Men en bit ifrån bordet, på golvet, låg datorn upp och ned. Hjälp!

Ibland reagerar jag märkligt, igår blev jag jättearg när en blomkruka vältes omkull och en massa jord och avbrutna grenar for omkring. Idag tittade jag bara resignerat på förödelsen, beredd på en kraschad dator.

Så jag lyfte upp datorn, ställde den på bordet och startade den. Gick ut och fortsatte diska. Jag ville inte se vad som skulle hända. Skulle den starta eller inte.

När disken var klar gick jag in till datorn och den såg ut som vanligt så jag stängde av den. Förhoppningsvis så klarade den luftfärden katterna gav den och funkar som vanligt.

Men dessa katter, så de far omkring. Antagligen så snodde någon av dem in sig i sladden till datorn och drog med sig datorn när de jagade varandra.

Så har jag lärt mig något nytt, lägg upp sladden på bordet så de inte tar den med sig när de har sitt dagliga förmiddagsbråk.

Ack ja, härdad blir jag i alla fall. Men det är som jag brukar säga, det kunde vara värre!

Jag är oskyldig, jag sover ju ser du väl!

Inga kommentarer: