Ingen nappis för matte

Har haft en "snutt-natt" så det har inte blivit mycket till sömn. Vaknade dessutom med magknip så sängen var nog så lockande när jag ätit frukost vid halv sju i morse.

Bestämde mig för att ta en liten nappis och förhoppningsvis vakna pigg och utan magknip. Så jag korvade ner mig i sängen med en tidning. Låg där och läste och kände mig urtrött, tittade upp när jag tyckte mig se någon liten katt på golvet. Jodå det var Sangi som hade kommit gående men blev jätterädd när jag reste mig upp lite försiktigt, så han sladdade iväg med alla klorna tjutande i laminatgolvet. En så kallad katt-burnout.

Jag la mig tillrätta igen och vips så hade Sangi glömt det otäcka i sängen och hade bara matte i blicken. En matte som det går att snutta och trampa på. Så han började att buffa och böka mot min hals som jag förgäves försökte gömma under täcket och satte igång att smacka och att trampa med sina sylvassa små klor, attans så ont det gör. När jag buffade bort honom så började han någon annanstans. Jag vände och vred på mig för att han skulle sluta men icke, han är en envis katt som inte ger upp i första taget.

Efter en halvtimme så lugnade han sig i alla fall och la sig att sova på min axel. Puhh tänkte jag, äntligen ska vi få sova en liten stund. Så jag la mig tillrätta igen med en liten varm och go Sangi mot kinden.

Mjauuuu, tjöt det och Hopi kom störtande upp i sängen. "Ligger ni än?" verkade han undra medan han trampade runt i sängen. "Nä, upp med er" Mjauuuuuuuu!

Så det var bara för mig och Sangi att pallra oss upp och göra oss i ordning för en ny måndag. Ingen rast och ingen ro.

Men nu ligger de minsann och sover bägge två, ja alla fyra, men gamlingarna sover för jämnan och skulle inte komma på idén att väcka matte.

Sangi och Rambo sussar ihop.