Det lyser en sol

Nu äntligen har solen hittat hit, efter många dagar med gråväder.

Så nu finns hoppet om en vår igen.

+12 grader i växthuset, snart blir det nog tillräckligt varmt och mysigt att vara där ute och påta.

En massa frön av alla olika slag ligger och väntar på att jag ska stoppa dem i jorden och det riktigt kliar i fingrarna att få börja så dem.

Det som gjorde mig trött idag var detta evinnerliga jobbsökeri jag ägnar mig åt då och då.

Den här gången var det Sida som jag tänkt (för)söka hos. Problemet var bara att hur jag än gjorde så gick det inte att logga in när jag hade registrerat mig hos dem. Till slut så kom jag på att prova med en annan webbläsare och då äntligen fungerade det.

Jag använder Firefox istället för Explorer, i förhoppningen om att Firefox är bättre och säkrare.

Men vilket besvär. Sen skulle jag fylla i utbildning, språk och en massa annat jag knappt begrep.

Mina betyg, som jag hade scannat in tidigare i en pdf-fil, fungerade inte att skicka, filen var för stor. Så det blev till att scanna in igen, den här gången slopade jag betygen från sommarjobben.

Att det ska vara så krångligt!

Vet inte vad jag ska hitta på för att få en liten inkomst när A-kassan är slut. Jag vill ju bara ha ett trevligt litet deltidsjobb med trevliga jobbarkompisar, sen är jag nöjd.

Jag har jobbat i 31 års tid på heltid och det har varit slitsamt. Upp klockan 06.00, hem 17.30, om jag hade tur och hann med t-banan. Och dessa hemska t-banefärder som jag aldrig vande mig vid, usch så gräsliga de var.

Alltid trött. Jag gäspade mig igenom förmiddagarna, det gör jag inte längre trots att jag går upp nästan lika tidigt som förut. Nej det var baske mig inte kul att jobba heltid i Stockholm, det blev långa dagar.

Så ett trivsamt jobb på gångavstånd är vad jag önskar mig.

På Sangi-fronten är allt lugnt för tillfället. Fast han hjälpte mig (stjälpte) mig i förmiddags när jag skulle torka golv.

Jag hade dammsugit och var i färd med att ta fram Vileda-moppen då jag hörde ett kabrak från köket. Det var den lille busungen som hade knuffat ner brickan med torrfoder från spisen (där jag ställt den tillfälligt) rakt ner på köksgolvet så brickan sprack och torrfodret låg i spridda skurar överallt.

Ack ja, det kunde ha varit värre. Fram med sopborsten och dammsugaren igen.

När väninnan kom på besök tog han blodprov på henne, igen. Hon har börjat klaga att hon ser så hemsk ut på benen nuförtiden, kan inte begripa vad det har att göra med Sangi, den lilla ängeln.

Idag vägde han ca 3,7 kg, en stadig bit.

Vad gjorde vi innan vi fick honom?