Med en tass i marmeladburken

Den här dagen började med att jag upptäckte en liten pöl med saliv i trappen. Men eftersom jag är van, man blir det som kattägare, så brydde jag mig inte så mycket utan klev över pölen.

Fixade frukost, satte mig på köksstolen och utbrast "Men så kallt, jag måste ha satt mig på kanten".

Började äta min macka och dricka mitt te men reste mig hastigt och utbrast igen: "Nä men vad sjutton, jag är ju alldeles blöt och kall om rumpan!"

Efter att ha besiktigat stolsdynan kunde jag konstatera att den där pölen i trappen hade tydligen resulterat i en större pöl på stolsdynan. Misstänkt misse är Sickan. Hon brukar ibland kräkas upp bara saliv och nån liten hårtuss. Men usch så otrevligt det kändes. Det blir till att tvätta dynan för hand, annars skrynklar den väl ihop sig till en knöl.

Så jag fick ta bort stolsdynan och sitta direkt på stolen och fika vidare.

Jag har en liten egenhet att börja läsa morgontidningen baklänges, vilket innebär att dödsannonserna kommer väldigt tidigt. Ibland lite väl tidigt. Jag brukar bara kasta ett litet öga på dem och konstatera att jag inte står med. Ett gammalt skämt men jag undrar hur jag skulle reagera om jag stod med?

Den här gången blev med ens morgonen allvarlig. En av grannens söner stod med, den yngsta, en glad grabb, några år yngre än jag själv.

Det hände att vi lekte när vi var små, jag undrar egentligen vad som gjorde att vi helt plötsligt började leka, han var fyra år yngre än mig, en ganska stor åldersskillnad när man är liten. Men vi kastade boll mot den reverterade väggen, kanske inte så populärt hos mina föräldrar och hade roligt. Bollskolan tror jag den leken kallades för.

Vi köpte ny spis för ett tag sedan. En med induktionshäll, i början var det knappt man fattade hur den fungerade, egentligen gör jag det väl inte nu heller, men bra är den. En del nya kastruller och stekpannor fick vi köpa eftersom det bara går att använda dem som är magnetiska.

En sak som vi genast fick lära oss var att aktivera det barnsäkra låset, eller i vårt fall, det kattsäkra låset. Sangi, som är en påhittig liten kattkille, satte ganska snart igång hällen genom att sätta en av sina små tassar på on-knappen.

Så länge det inte står någon kastrull på spisen så gör det ingenting, men det är ju lätt hänt att man glömmer ta bort kastrullen eller stekpannan, så bäst är att alltid aktivera låset. Sangi har som vana att klättra runt överallt och inte sjutton hjälper det vad husse och matte säger. Jag gör väl som som jag vill, tänker Sangi.



Hm, den där pannlappen ser mumsig ut.














Nja, något seg om jag får säga det själv.