När jag var liten, på 1960-70talet var det populärt att knyta ryakuddar, ryamattor och allt vad rya et fanns och hette.
Sen har jag faktiskt inte funderat så mycket på ryor. Förrän nu när jag sitter på en Fas 3 plats som innebär att vi(långtidsarbetslösa kvinnor) hela dagarna ägnar oss åt "sy-junte-verksamhet". Vi ägnar oss åt brodyr, sömnad, stickning, virkning osv. Det var när jag hade virkat klart en mössa jag kom att tänka på att sy en rya-kudde. Jag fick leta länge innan jag till slut hittade en brodyrfirma som även hade försäljning av satser (dvs material till rya-kuddar). Det fanns många att välja bland, men det fick bli denna rya-kudde med Fingerborgsblommor på (tror jag de heter).
Förr använde man en linjal och en tjock garn-nål och sax, när man tillverkade ryor.
Det gör man inte längre.
Nu är det färdigklippta ca 5 cm långa garnbitar som man på ett smula komplicerat sätt fäster runt en plastruta (se foto) och sen gör en knut. Det gör man ruta för ruta, garnbit för garnbit. Det tar jättelång tid. En rad på ca 50 cm tar ca 3-4 timmar att göra, så denna kudde lär ta en evig tid att tillverka. Inte är det roligt heller och ont i ögonen får jag, så jag får se hur länge jag orkar hålla på.
På denna sysselsättningsplats har jag varit i 2 månader, det känns som en evighet. Har försökt få studera istället men det sätter sig min handläggare hos Arbetsförmedlingen emot. Han tycker nog jag skall plågas ett tag till. (Dvs till juli månad 2017).
Det här är en ryamatta som min sambo har gjort när han var liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar