Här kom en blåmes inflygande idag.
(Bilden är sen i somras.)
Den hade flugit in på den innätade verandan
där katterna ibland håller till.
Vi hade ytterdörren öppen så vi hörde rasslet
när Sangi kastade sig hysteriskt efter fågeln.
Först ut var husse.
Först in var Sangi med en blåmes i munnen.
Sen följde en scen som borde filmats.
Först uppför trappen sprang Sangi med fågeln i mun.
Efter kom husse och matte.
Sist kom Hercules som kom springande efter.
Sangi sprang under sängen med bytet, sen sprang han
nerför trappen igen
Vi lyckades stänga in Hercules på ovanvåningen.
Sen nerför källartrappen, uppför källartrappen.
Och jag stängde källardörren.
Nu hamnade vi i hallen där jag försökte sticka in
fingrarna i munnen på Sangi för att få honom att öppna
munnen och släppa fågeln.
Sangi morrade ilsket, så jag drog snabbt ut fingrarna ur munnen
på Sangi. Jag ville behålla dem i ett skick.
Till slut ledsnade Sangi på att bära runt den döda fågeln,
som var urtrist enligt honom. Så husse lyckades rycka till sig den
och "begravde" den i soptunnan.
Sangi var helt slut och sov i flera timmar.
Men i sömnen lät han själv som en fågel, han kvittrade
och lät jättefestlig. Jag har aldrig hört det ljudet förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar