- Jag blev ju jätterädd!
Vi, dvs matte, husse, Hopi och Sangi, var ute i trädgården.
Hercules var inomhus och ytterdörren var stängd men inte låst.
Sangi gillar sin nya sele och vankade runt i maklig takt.
Efter ett bra tag traskande i trädgården, lade han sig på trädgårdssoffan
bredvid husse.
I fönstret satt Hercules.
Eftersom verandan skulle städas så växlades vi om med att ha hand
om Sangi.
Så här i efterhand kan vi förstå att vi nog förde lite oväsen
som kunde verka skrämmande på en liten och ensam Hercules.
Husse kånkade möbler och matta.
Matte torkade dörren med sina glasrutor med en våt trasa.
Sen gick vi in allesammans.
Ingen Hercules!!!
Han kommer alltid och möter när man varit ute.
- Kan han ha smitit ut när jag tog ut vattenslangen? Sa husse.
- Men innerdörren var ju stängd. Sa matte.
Vi letade och ropade, men ingen Hercules.
Husse gick ut och letade.
Matte blev mer och mer hysterisk.
Gick ner i källaren för tredje gången med Hopi i släptåg
- Vad är din lille kompis? Frågade jag Hopi.
"Prassel!"
Och en liten rädd, röd Hercules kom fram bakom några kläder.
Den stackaren hade antagligen blivit rädd när vi höll på och
städade på verandan och sprungit ner i källaren och gömt sig.
De här två bilderna nedan, visar nog bäst hur man ska
ha koll på Hercules
En stadigt tass runt halsen, är Hopis metod.
En robust Sangi uppepå Hercules, är Sangis metod.
Med andra ord är det nog bäst att inte lämna
Hercules ensam inomhus. Då är det trots allt
bättre att låta honom vara på verandan och ropa
efter oss med högljudda jamningar.
MJAUUUU!
2 kommentarer:
Stackar dig Matte, det är hemskt att leta efter sina älsklingar. Jag måste också alltid veta var dom är.
Ja det här är tredje gången han är försvunnen. Han satt gömd på samma ställe som vid Nyår.
Jag vill alltid ha totalkoll på allting så det är tufft med 3 katter;-)
Tur jag inte är uppfödare;-)
Skicka en kommentar