Nyårsdagen

Stackars Hercules, han hade en hemsk Nyårsafton.

Förra året var Sickan i livet och då tydde sig Hercules till henne när det smällde som värst.

Sickan var aldrig rädd för smällare och oväsen i samband med Nyår, tvärt om så satt hon

alltid i fönstret och spanade. Och Hercules satt förra året bredvid henne. Fast han sprang till

de rädda grabbarna också, så lite orolig var han.

I går kväll var han lite orolig men satt i fönstren då och då.

Men när det började smälla mer så blev han riktigt rädd och försvann ur sikte.

Hopi gömde sig under en duk på en stol under matbordet. Han hoppade ner på golvet 

då och då, när det smällde lite mindre.

Sangi sprang runt och höll kollen på hemmet.

Men av Hercules syntes ingenting.

När klockan blev 2 på natten och ingen Hercules så började vi leta.

Till slut låg vi på källargolvet och tittade under byråer och skåp, men ingen Hercules.

Plötsligt ropade Husse, "Där är han!"

Från en bokhylla, bakom en massa kläder tittade en förskrämd Hercules fram.

- Det var ju jätteläbbigt när det smällde.