- HJÄLP! Släpp ut mig!!!
Sangi är nog lite trött på sin "fångenskap" men än är inte benet läkt. De få steg han får ta för matte och husse är väldigt ostadiga och vingliga.
På måndag ska vi på återbesök till veterinären för att röntga och se om benet läker som det ska. Hoppas verkligen det.
Det var ju omöjligt att få behålla skenan på hans ben så den sista veterinären tog bort den och Sangi blev betydligt gladare med tillvaron.
Han ägnar sina dagar mest i buren, garderoben är till för att gå på lådan verkar han tycka. Så det blir ett evinnerligt pysslande för mig med att lyfta honom från buren in i garderoben och tillbaka igen.
På nätterna ska han vara i sin bur i sängen hos oss. Jag vaknar femtielva gånger utav hans krafsande på nät-dörren. Då vill han antingen gå på lådan, ha mat eller bara lite sällskap. Så här måste det vara att ha småbarn.
Dessutom har den lille rulten gått upp i vikt under den här tiden. Undra på, han kan ju inte röra sig. Förr sprang han omkring mest hela tiden och åt oftare. Nu får han morgonmål som han inte äter upp, lite torrisar däremellan och sen middag med medicin. Nu är medicinen slut så jag har skickat SMS till veterinären Kristoffer för att kolla ifall Sangi behöver mer.
På kvällarna leker vi lite med honom så hans tillvaro blir lite roligare. Han tuggar gärna på mina händer, det får han göra så länge det inte gör ont.
På måndag ska vi på återbesök till veterinären för att röntga och se om benet läker som det ska. Hoppas verkligen det.
Det var ju omöjligt att få behålla skenan på hans ben så den sista veterinären tog bort den och Sangi blev betydligt gladare med tillvaron.
Han ägnar sina dagar mest i buren, garderoben är till för att gå på lådan verkar han tycka. Så det blir ett evinnerligt pysslande för mig med att lyfta honom från buren in i garderoben och tillbaka igen.
På nätterna ska han vara i sin bur i sängen hos oss. Jag vaknar femtielva gånger utav hans krafsande på nät-dörren. Då vill han antingen gå på lådan, ha mat eller bara lite sällskap. Så här måste det vara att ha småbarn.
Dessutom har den lille rulten gått upp i vikt under den här tiden. Undra på, han kan ju inte röra sig. Förr sprang han omkring mest hela tiden och åt oftare. Nu får han morgonmål som han inte äter upp, lite torrisar däremellan och sen middag med medicin. Nu är medicinen slut så jag har skickat SMS till veterinären Kristoffer för att kolla ifall Sangi behöver mer.
På kvällarna leker vi lite med honom så hans tillvaro blir lite roligare. Han tuggar gärna på mina händer, det får han göra så länge det inte gör ont.
1 kommentar:
Så tråkigt det måste vara. Vi håller alla tassar vi har för att det är bra på måndag. Nosbuff
Skicka en kommentar