Jag har fått en livslevande väckarklocka. Problemet är bara att jag inte vill vakna klockan 04.00.
Men vid den tiden väcktes jag i morse av ett krafs, krafs, krafs. Det var Sangi som tyckte tillvaron behövdes livas upp lite och gjorde några försöka att bryta sig ut.
Eftersom jag är en snäll matte, alltför snäll ibland. Klev jag upp och frågade
- Vad är det lille snutt, är du hungrig?
- Maoooow!
- Ok, då ska jag gå ner och fixa lite mat åt dig.
En halv påse Whiskas ska väl göra susen tänkte jag och traskade upp igen.
- Maooow!!!
- Ja ja, du ska få mat.
In med maten i buren samtidigt som jag tryckte tillbaka Sangi som försökte smita ut från sin förhatliga garderob.
- Mums, mums, smack!
Så bra tänkte jag, han var hungrig och så gick jag och la mig igen.
Det dröjde inte länge förrän det återigen hördes krafs, krafs, rafs, rafs.
Men vad gör katten tänkte jag och studsade upp ur sängen.
Han hade krafsat mattan över matskålen och maten som var kvar, kattlådan stod på snedden och själv satt han i all röra.
- Suck, tänkte jag. Lyfte upp den trilskande Sangi och satte honom i buren bredvid sängen. Tänkte att han kanske ville ha sällskap. Snabbstädade i garderoben.
Jag hann knappt få på mig täcket innan det återigen hördes ett krafsande och jamande.
- Mutter, vad är det med katten, mumlade den halvsovande husse.
Och så höll vi på en halvtimme till innan Sangi till slut tystnade i sin garderob.
2 timmar senare när klockan ringde 06.15 och husse skulle upp till jobbet. Ja då sov lille Sangi så gott så gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar