Idag har det gått en vecka sen förra lördagen då Sangi bröt sitt lilla ben.
Jag har fortfarande inte kommit på hur det gick till, trots att jag grubblat och grubblat. Han måste ha försökt klättra upp på något i källaren och sen halkat och hamnat så olyckligt att ett av de två benen ovanför knäet på honom gick av.
Usch, det var en förfärlig upplevelse och jag var riktigt chockad. Tur att min kära granne och gamla lekkamrat Agneta fanns till hands och kunde skjutsa Sangi och mig till distriktsveterinären 2 mil ut på landet. Det är den enda veterinären som har jour på ön. I Stockholm, där vi bodde förut, hade det varit mycket enklare att hitta en veterinär. Då bodde vi ganska nära Bagarmossens Djursjukhus.
Men som tur var så tog veterinär Kristoffer Dreimanis hand om oss, så både Sangi och hispig matte lugnade ner sig.
Under den här veckan har Sangi piggnat på sig så pass att han numera försöker rymma så fort det finns en chans.
Måtte de här veckorna gå fort så Sangi snart kan springa omkring som vanligt.
1 kommentar:
En vecka blir snart fyra käre Pius, och den lille huliganen kommer leva runt som vanligt. :-)
Skicka en kommentar