Med Hopi i fokus

Det har blivit lite väl mycket Sangi på bloggen sen han kom i huset november 2008.

Så efter att ha kollat mina foton från förr så har jag hittat en del Hopi-bilder.

Hopi skaffade vi efter att vår katt Töisen Ida hade blivit påkörd precis utanför vårt hus i Visby.

En bil som kom körande långsamt och en skrämd katt är ingen bra kombination trots den låga hastigheten. Det var en hemsk upplevelse för oss.

Eftersom jag länge velat ha en maine coon så satte jag in en annons på hemsidan http://www.katter.nu/ och efter bara någon dag så hörde bland annat Hopis uppfödare av sig. http://sydfranskby.blogspot.com/

En kille och tre flickor var det i kullen och grabben ville vi ha.

Allesammans var lika som små bär, men en kille känner man i alla fall igen om man tar en närmare titt. Sen hade han ett svart halsband, flickorna hade varsina andra färger.

Han var en trevlig kille, inte ett dugg rädd utan åkte med oss utan att gnälla.

Väl hemma i lägenheten i Stockholm så mottogs han av Rambo och Sickan som bara konstaterade att det kommit en ny kisse i huset.

Inget bråk utan de blev kompisar med en gång.

Här sitter Hopi på balkongen i Hökarängen. Den balkongen var inte stor, hälften så stor som den som jag har nu på huset vi har i Visby.

Begriper inte hur jag kunde få plats med tre katter, mig själv och en massa pelargoner.

Jag längtar väl inte direkt tillbaka till lägenheten, för den var ganska gräslig. Men till mitt gamla jobb längtar jag.

Man saknar inte kon... brukar man ju säga. Jag får säga tvärtom. Jag saknar inte båset förrän jag är utan.

Här är också ifrån lägenheten, när han lagt sig tillrätta i en korgstol.

Tillsammans med Rambo på verandan.

Tulpankatten Hopi, vacker som en tavla.

Här har odågan kommit i huset.

Visserligen så bråkar de så jag tror att de håller på och river huset men i nästa sekund så är de så sams så sams. Så egentligen gillar nog Hopi honom ändå, fast han inte vill visa det.