Sidensvansarna

Det enda som är bra med vintern, jag är ju en riktig vinterhatare, är dessa vackra fåglar.

Sidensvansar, vilket vackert namn de dessutom har.

De verkar tycka bäst om äpplen, så jag bär ut några om dagen från växthuset. Men de börjar ta slut så jag hoppas att det snart blir varmare.

En av dem var så pass hungrig så helt plötsligt när jag tittade neråt så satt den bara en halv meter från mina fötter och mumsade på ett äpple. Det lustiga var att det var det gamla frusna äpplet den åt på. Inte de nyss utlagda, lite ljumna.

Så här tigger man, med bilder

Här har ni några bilder på hur ni ska bete er för att få det ni vill.

Se lite lagom söt ut. Observera den lite lyfta tassen och huvudet på sne.












Om inte föregående hjälper, så tar jag i lite mera. Lyfter tassen lite mer och huvudet ännu mera på sne. Fixera husse/matte med blicken.















Om inte de föregående poserna hjälper, jama lite hjälplöst.
















Om inte det heller hjälper, stirra som en galning på husse/matte.

- Får jag inte mina torrisar så blir jag tokig!

Kolla in de galna ögonen och den något lyfta tassen.












När inget av de ovanstående poserna hjälper - kliv omkring bland disken. Helst om lite dyrare glas står på tork.

Får du inte som du vill då, ja då vete sjutton vad du ska hitta på.

Rymmaren, igen

Idag var det dags igen. Hopi rymde ut. Men den här gången var det jag som släppte ut honom och det var knappt jag såg att han sprang ut.

Jag var sen och skulle iväg till frissan. Bad husse lyfta bort Sangi från ytterdörren och medan jag öppnade dörren hann Hopi kasta sig ut. Det var i sista stund jag såg honom svischa runt husknuten.

Husse var mer uppmärksam och såg direkt att Hopi smet ut.


Eftersom jag hade bråttom iväg så hann jag inte hjälpa
till att få in honom men hörde när jag kom hem att Hopi hade varit utomhus i hela 45 minuter.

Den tokiga katten. Det var ju kallt ute, minst -4 grader.

På den första bilden sitter han där han gömde sig förra gången när husse inte hittade honom. Det är en plåtlåda som står lutad mot bänken så där kan han sitta i lä och spana.

Bilder från dagens kattpromenad

Solen sken men det var en hel del minusgrader.

Fast ut skulle förstås katterna ändå. Ja inte Sickan, hon är klok nog att förstå att det är KALLT ute nuförtiden.

Sangi, han är då en riktig isbjörn, både till färgen och att tåla kyla. Han sätter sig i snön och tittar på fåglarna, det kan han göra länge, länge.





Men det blir ibland för kallt om tassarna så då måste de värmas upp innan han kan fortsätta sin snöpromenad.











Han går alltid ner till planket där han vet att det växer mums-mums-växter, det vill säga kattmynta. Men så här års är det bara några torra pinnar kvar av dem.

Men han tar några tuggor på dem i alla fall.








Idag fick han för sig att gå på trottoaren en sväng. Här är han utanför närmsta grannens hus. Han vill bra gärna gå in där, eftersom det är en hel del koltrastar i deras trädgård.










Till slut fick både Sangi och Hopi nog, nu vill vi gå in.












Hopi han sätter sig alltid på datorn när han kommer in utifrån. Undrar om han är kall om rumpan kanske, han satt länge i snön och spanade.

På rymmen i kylan

Jag fick ett bryskt uppvaknande i morse.

- Jag kan inte hitta Hopi! Sa husse upprört.

- Han sprang ut när jag hämtade tidningen och sen när jag kom ut var han försvunnen.

Så jag kastade mig upp ur den varma bädden och klädde snabbt på mig mina kläder.

Muttrande över en slarvig husse och en rymningsbenägen katt.

Ut i -7 grader med håret på ända. Gick runt husknuten och kunde snabbt konstatera att längst nere i trädgården under en bänk sitter något som bestämt påminner om en katt.

- Men han sitter ju där, säger jag ilsket och pekar.

- Men, men, men, säger en förlägen husse. Väl medveten om hur arg och upprörd jag blir när han slarvar bort nån av katterna.

- Mutter, säger jag.

Stackars Hopi hade varit utomhus i hela 30 minuter så nu beklagade han sig ordentligt när jag kom och lyfte upp honom.

- Lille gubben, husse dum, jollrade jag och Hopi svarade med bekymrade jamanden.

När han väl kom in i värmen så blev han så glad och busig så han och Sangi lekte och jagade varandra en bra stund.

Nu har han lagt sig till ro och sover så sött.

Heltjock och Halvtjock

Så här söta är mina små gryn när de ligger och samsas på sacco-kudden.

Rambo (den röde) och Sangi (den ljuse) fungerar riktigt bra ihop.

Rambo är 10 år och blir inte så värst arg när Sangi retas och bråkar med honom. Inte som Hopi som skriker allt vad han orkar bara Sangi går förbi honom.

Rambo han finner sig i att ha en busig Sangi på huvudet ibland eller Sangi som biter honom i strupen eller i rumpan eller någon annanstans.

Rambo har putsat Sangi riktigt ordentligt i ansiktet så nu är han vältvättad.

Det är nog bara öronen han missade.

När jag gick ner för att hämta kameran och berättade för husse att "de är så söta" så undrade han om det var Heltjock och Halvtjock jag menade.

Inte så snällt sagt.

Att Rambo är alldeles för tjock det får jag höra varje gång vi är hos veterinären. Men det har han varit hela sitt liv. Han hade stora föräldrar också om än inte tjocka.

Sangi däremot börjar bli lite väl rultig. Det är alla torrisar som han tvingar husse att kasta åt honom när vi sitter och äter eller fikar i köket.

I morse satt han på bakbenen och viftade med framtassarna samtidigt som han la huvudet på sned och jamade. "Mat, mat, mera mat!"

Han såg ut som en isbjörn.

Liten blir Stor

Här är kort från när Sangi var liten. Alltifrån 1 vecka till 12 veckor.

Samtliga foton är tagna av Sangis uppfödare Veleros. Förutom det sista, när han är vuxen.

Här är den lille bara 1 vecka gammal. Han har ungefär samma kroppsform idag då han är 1 år och 5 månader. Han är ganska matglad om man säger så.



2 veckor.











3 veckor och nu börjar man se de rätta Sangi-takterna, vift, vift - släpp ner mig.

















4 veckor och undersöker världen.

Jag kommer ihåg att uppfödaren berättade att Sangi var först med det mesta, att gå på lådan, rymma från kattungeinhägnaden och så vidare.

Honom måste vi ha, utropade jag.



5 veckor och han ser ut som en liten ängel, när han sover vill säga.













6 veckor och vässar sina vapen.















7 veckor och han ser precis så fundersam ut som han ser ut ibland än i dag.

















8 veckor. Observera vilken kontroll han har på sin lilla svans.


















9 veckor och har fällt sitt första byte, en lila fjädervippa.











10 veckor. En riktigt liten goding.











11 veckor. Busig som sjutton.











12 veckor och med råttan i ett stadigt grepp. En sån här råtta har han även hos mig och den är fortfarande lika populära.

Han älskar att bära omkring på leksaker och bollar.


















Sangi lite över året. Stor och rejäl och alldeles, alldeles underbar.

Vårblommor

Jag var och inhandlade två stycken primulor och en pensé. Satte dem i en korg och vips fick jag en korg med doft av vår.

Tyvärr blev bilden inte riktigt bra på grund av blixten så jag gjorde om den till den här moderna konsten.

Men en färgklick blev det i alla fall.

Leksaken

Kolla! Matte kom hem med en leksak hon köpt för 10 kr på ÖB, den var jätteskoj.

Här bär jag på den, den där pinnen hade jag lite bekymmer med men det fixade sig.










På väg mot köket.

















Här har jag burit ut den till köket och ligger och tuggar på de mumsiga fjädrarna.
















Titta så fin den är, rosa skaft och blåa fjädrar.













Vem kommer i trappen? Nån som ska sno min leksak?

Rimfrost

Jag fick order av sambon att gå ut och fota rimfrosten, så då var det ju bäst att göra det.

Hela trädgården ser ut såhär. Insvept i isiga kristaller.










Det här är fröställningar från stockrosor som fått ett lager iskristaller över sig.














Koltrastarna höll hov och åt gladeligen av de utlagda äpplena.












Domkyrkan (lite inzoomad) från min trädgård.













Och så här ser det ut på riktigt.

Med Hopi i fokus

Det har blivit lite väl mycket Sangi på bloggen sen han kom i huset november 2008.

Så efter att ha kollat mina foton från förr så har jag hittat en del Hopi-bilder.

Hopi skaffade vi efter att vår katt Töisen Ida hade blivit påkörd precis utanför vårt hus i Visby.

En bil som kom körande långsamt och en skrämd katt är ingen bra kombination trots den låga hastigheten. Det var en hemsk upplevelse för oss.

Eftersom jag länge velat ha en maine coon så satte jag in en annons på hemsidan http://www.katter.nu/ och efter bara någon dag så hörde bland annat Hopis uppfödare av sig. http://sydfranskby.blogspot.com/

En kille och tre flickor var det i kullen och grabben ville vi ha.

Allesammans var lika som små bär, men en kille känner man i alla fall igen om man tar en närmare titt. Sen hade han ett svart halsband, flickorna hade varsina andra färger.

Han var en trevlig kille, inte ett dugg rädd utan åkte med oss utan att gnälla.

Väl hemma i lägenheten i Stockholm så mottogs han av Rambo och Sickan som bara konstaterade att det kommit en ny kisse i huset.

Inget bråk utan de blev kompisar med en gång.

Här sitter Hopi på balkongen i Hökarängen. Den balkongen var inte stor, hälften så stor som den som jag har nu på huset vi har i Visby.

Begriper inte hur jag kunde få plats med tre katter, mig själv och en massa pelargoner.

Jag längtar väl inte direkt tillbaka till lägenheten, för den var ganska gräslig. Men till mitt gamla jobb längtar jag.

Man saknar inte kon... brukar man ju säga. Jag får säga tvärtom. Jag saknar inte båset förrän jag är utan.

Här är också ifrån lägenheten, när han lagt sig tillrätta i en korgstol.

Tillsammans med Rambo på verandan.

Tulpankatten Hopi, vacker som en tavla.

Här har odågan kommit i huset.

Visserligen så bråkar de så jag tror att de håller på och river huset men i nästa sekund så är de så sams så sams. Så egentligen gillar nog Hopi honom ändå, fast han inte vill visa det.

Visby i snö

Vid dagens promenad tog jag med den lilla kameran och tog några frostiga bilder över Visby.

Här är översnöad ljung utanför vår domkyrka.











En inzoomad Maria och Jesusbarnet. De sitter på väggen vid en av ingångarna på kyrkan. Jag tycker verkligen om alla figurer som kyrkan är prydd med.















Här är Sankta Maria på håll.

Det här är favoritruinen Sankta Karin som ligger vid Stora Torget i Visby.

Sangis dag

För allas Sangis fan kan jag rapportera att Sangi var ute en lång stund idag också. Han och jag pulsade fram i djup snö i trädgården. Så pass djup att jag fick snö i skorna. Sangi fick isklumpar under magen.

Han gjorde en och annan rusning efter koltrastarna som retade honom gång på gång. Men efter nära en timme utomhus så fick han nog och rusade ner i källaren när dörren där stod öppen. Sen fick han ägna en bra stund åt att torka tassar och mage.

Hungrig blev han också av att vara ute i snön och pulsa så han tvingade husse att kasta torrfoder åt honom. Just nu sover han på en stol under matbordet.