En snigel i hallen

När vi hade lagt oss igår kväll hörde jag efter en stund det välbekanta plaskande ljudet när Sangi skvätter ut vatten ur vattenautomaten.

Eftersom jag är rädd att motorn i den ska ta skada om det blir för lite vatten i automaten så beordrade jag husse att gå ner och dra ur sladden.

Han löd, för en gångs skull.

När han kom upp frågade jag hur mycket vatten Sangi hade skvätt ut.

- Nä han höll inte på med vattnet, han lekte med en snigel i hallen.

- SNIGEL???!!!

- Ja det var en sån där svart, äcklig sak. Han hade antagligen fått slem i munnen för han höll på att tvätta sig runt munnen.

- Sen la jag den i slasken men när jag kom tillbaka så var den borta.

Jag bara muttrade, snigel i hallen, la den i slasken och nu försvunnen. Det låter ju inte klokt.

Fast när jag tänker efter så har jag sett spår efter sniglar på källarmattorna. Såna där lite klisteraktiga slemspår. Det var tidigare i höstas jag la märke till dem en gång.

Mycket märkligt, såvida de inte kommit in med pelargonerna och dahliaknölarna som vi tog in och självklart så har Sangi letat upp den, vem annars.

När jag nu på morgonen skulle till att diska kom jag att tänka på snigeln. Vet av erfarenhet att de är ganska sega och suger sig fast bra. Så jag skruvade av locket till slasken och mycket riktigt, en liten bit ner i avloppsröret satt snigeln.

Så jag tog ett papper och lyfte upp honom och la honom bland det jag skulle kasta ut till fåglarna. Och han levde! Trots hett vatten som husse hade spolat i tron att det skulle ta död på den. Arma snigeln tänkte jag och kastade ut honom till fåglarna.