Den sista getingen?

I början på sensommaren upptäckte vi en svärm getingar under en vindskiva på huset. Det var ett helt gäng som flög in under en bräda och så ut igen.

Vi brydde oss inte så mycket om dem eftersom det snart skulle bli höst och de skulle försvinna av sig själva. Hade jag läst, att bäst att tillägga.

En och annan förirrade sig inomhus på grund av att vi hade fönster som stod på glänt, men inte så många ändå.

Nu i höst har desto fler tagit sig inomhus i den goa värmen och vi har haft ett väldigt sjå med att få ut dem igen eftersom Sangi och de andra katterna gärna vill sätta tassarna på dem och tänderna i dem.

Helst Sangi förstås, han har inte lärt sig att de bits och rejält dessutom. Jag är förstås orolig för att han ska få in någon i munnen så han blir biten där.

I början på veckan hittade jag ännu en geting (den på bilden) i det lilla köket, som inte används, på övervåningen. Det är någonstans i väggen där eller på vinden som de har bo.

Eftersom snön yrde ute och det var kallt så hade jag inte hjärta att slänga ut honom bland flingorna utan han fick stanna kvar inomhus. Jag stängde dörren till köket istället så han fick vara ifred för katterna.

Dagen efter då det regnade fick han ännu en dag inomhus bland pelargonerna och lysrören som jag har i det lilla utrymmet.

Den tredje dagen började jag fundera över var han höll hus för jag såg inte till honom längre, men stängde ändå dörren ifall att han fortfarande var vid liv någonstans i rummet.

Igår, den fjärde dagen, såg jag honom sitta på ett pelargonblad och putsa nosen, eller vad det kan heta på en geting. Jag skulle bara springa en våning ned och hämta kameran för att ta ett kort av honom, men när jag kom upp var han försvunnen.

Idag hörde jag ett surrande från ett annat rum och två katter som stirrade på något i ett fönster.

Jojomensan, där var den lille gynnaren.

- Nej du, nu åker du ut för nu är det plus 7 grader varmt, sa jag. Satte ett glas över honom och stack ett papper under fötterna. Bar ut alltsammans i köket, öppnade ett fönster och slängde ut honom.

Sådärja, nu var jag av med den, tänkte jag förnöjt och lät dörren till köket stå öppet.

När jag efter att ha diskat och fejat på nedervåningen åter kom upp till övervåningen och köket, hörde jag ett bekant surrande.

- Men det var då själva f-n, är du nu här igen?

Den här gången hittade jag honom på fönsterrutan så det var bara att öppna och släppa ut honom.

- Håll dig nu ute! Uppmanade jag getingen.

En liten stund senare när jag höll på att vattna blommorna i nämnda kök ser jag i ögonvrån en GETING.

- Det var då själva ... muttrar jag för mig själv. Sätter glaset över getingen och papperet under fossingarna, lyfter ut honom genom det öppnade fönstret.

Fast innan hade jag tagit fram kameran och fotograferat den lille gynnaren.

Ska bli intressant att se hur lång stund det tar innan han kommer in igen.