Men så blev det inte, inte så länge i alla fall.
Sambon hade fått ett jobb och i värsta fall så kunde vi klara oss på en lön ifall jag inte skulle få något jobb. Men vi bekymrade oss inte för det utan tänkte att det löser sig bara vi är på plats.
Så den 27 februari 2008 flyttade vi med katter och pinaler.
De första 8 månaderna jobbade jag fortfarande kvar, fast på distans hemifrån. Det gick riktigt bra och jag trivdes.
Men månaderna gick snabbt och för snart 1 år sedan anmälde jag mig hos Arbetsförmedlingen.
Jag har sökt de få jobb som fanns att söka och pratat med bekanta och så, men inget jobb.
Nåja, tänkte jag, när jag inte oroade mig vill säga, det ordnar sig.
Men så sjutton att det gjorde.
Nu är även min sambo på väg att bli arbetslös så nu är det minsann inte så roligt och bra längre. Tvärtom. Jag närapå ångrar att vi flyttade.
1 kommentar:
Tasskramar och nospussar till er!!
Skicka en kommentar