Tant Kajsa

När jag var liten så var jag hos en dagmamma eftersom min mamma jobbade som sömmerska i en affär. Det var annars inte så vanligt att mammor jobbade på den tiden.

Redan som spädbarn tror jag att hon hade hand om mig, jag har i alla fall foton där jag ligger i en barnvagn med hennes äldsta dotter bredvid.

De brukade skoja om att när jag var liten så var jag så tjock så de knappt fick ner mig i vagnen utan skohorn.

Jag vet också att barnläkaren hade sagt åt mina föräldrar att inte ge mig så mycket välling för jag var alldeles för stor för min ålder.

Men det är klart, mina föräldrar växte upp under knappa omständigheter på 20-talet så de vill väl ge sin dotter ordentligt med mat.

Hos tant Kajsa hade jag det bra, hon var väldigt snäll och lärde mig mycket. Redan som sexåring kunde jag sticka och virka.

Förmodligen berodde det på alla syjuntor jag bevistade som liten.

Syjuntor var dåtidens möten för tanterna i området. De drack kaffe, åt kakor, skvallrade och handarbetade.

Jag tyckte de där möten var ganska tråkiga. Men eftersom jag var väldigt lydig så satt jag snällt bredvid och åt kakor och lyssnade på allt tjatter. Redan som barn förstod jag att det var väldigt fel att prata illa om någon tant som inte var med.

Man brukar ju säga att även små grytor har öron och det stämmer verkligen. Jag kommer ihåg att jag lyssnade på allt de sa. Hemska förlossningar gillade de att frossa i utan en tanke på att det var en liten flicka som satt med och lyssnade. Antagligen så märktes jag inte.

Då var det mycket bättre när vi var själva, jag och tant Kajsa. Vi gick och handlade och ibland lyckades jag tigga till mig lite godis.

Jag tittade på när hon lagade mat och hon berättade hur hon gjorde. Jag var med när hon tvättade kläder utomhus i en stor kokande gryta. Till och med när de tillredde köttet efter slakt hemma i hennes föräldrahem var jag med. Undra på att jag nuförtiden har en sån blodfobi.

Ibland, när hon hade tid, så lekte vi. Hon berättade och visade hur man lekte när hon var liten, med grankottar som man satte tändstickor på och lekte att man hade en bondgård med djur.

Tant Kajsa lät mig klättra i träd och göra sånt som min egen mamma hade förbjudit mig att göra eftersom hon var alldeles för rädd om mig.

Men hon hade själv fostrat fyra barn så hon förstod att barn behövde rasa av sig.

Hon var verkligen en bra dagmamma och jag trivdes jättebra hos henne.

När jag blev vuxen så fortsatte jag att besöka henne då och då och än idag går jag till hennes grav och sätter blommor och ljus.