När jag var liten och var hos min dagmamma tant Kajsa, så hade jag en kompis som hette Agneta.Hon bodde i ett hus tvärsöver gatan, så vi hade nära till varandra, men vi var mest hemma hos min dagmamma och lekte.
Jag kommer inte ihåg exakt vad vi lekte men det jag kommer ihåg är att vi bland annat roade oss med att "laga mat" av diverse växter vi hittade.
De geggade vi ihop i varsin bakpulverburk, sen satt vi på baksidan av ett vitkalkat uthus, mitt i solskenet där det var stekhett och låtsades att vi lagade till maten.
Jag kommer fortfarande ihåg hur roligt jag tyckte det var. Barns fantasi är verkligen fantastisk.
Vi gungade i hängmattan. Den var som ett fisknät ungefär och gick att hålla ihop runt kroppen så det gick att liksom slungas runt i luften. Det måste ha varit lite farligt nu när jag är tänker efter.
Vi klättrade i träd, min dagmamma hade ett stort valnötsträd på tomten som vi klängde runt i. Det var ett perfekt klätterträd, stora grenar och högt. Stora, svala blad som vi knappt syntes under.
Ibland gick vi en bit bort på gatan där det fanns en slags fyrkantiga vägbockar i metall. Agneta som var jätteduktig på gymnastik brukade träna på dem. Hon for runt, runt med ena benet runt röret. Jag tyckte det var roligt att titta på när hon övade. Hon var som en cirkusprinsessa med sina konster.
Jag minns också att vi lekte inomhus under min dagmammas och hennes mans sängar. De hade varsin smal säng, i ett smalt rum, med ett nattduksbord mellan sängarna. Över sängarna la min dagmamma en filt och så lekte vi under sängarna. Förmodligen att vi tältade eller nåt sånt.
Ibland gick vi och köpte godis när vi hade tiggt till oss en slant. På den tiden fanns det 1-öres godisbitar som jag tror smakade frukt.
När vi blev lite större, i tio, elvaårsåldern var vi hemma hos mig och lekte, mina föräldrar jobbade så där fick vi vara ifred och härja som vi ville.
Den här lilla lekkamraten har nu växt upp och är numera min granne och Pärlans matte.
Så cirkeln har slutits och jag har faktiskt ett ganska stort valnötsträd på min tomt ifall vi vill återuppleva gamla minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar