Alla dessa dukar

Oj vad dukar jag hade när jag äntligen tog mig i kragen och gick igenom dem.

Min mor var tydligen väldigt förtjust i dukar för vi hade massor i mitt föräldrahem.

Sen får jag väl erkänna att jag inte själv ligger långt efter, men för min del så samlar jag mera på STORA dukar till matbordet, men de tar å andra sidan en massa plats.

I det här skåpet, som för övrigt är ett arv från min farbror, fanns hur många söta små dukar som helst.

Det var hemsydda som jag inte använder men inte heller kan slänga. Tydligen tyckte hon om ljusblått för många av dem var broderade i den färgen.


En del hade mystiska färger, orange och brunt, förmodligen från 60- respektive 70-talet.

Små ynka dukar som man förmodligen ska ha under ljusstakarna, dammsamlare säger jag.

Men det var bara för mig att bita ihop och gå igenom dem allesammans. Sen lyfte jag ner dem som jag inte använder i en flyttkartong, som blev fylld till bredden.

När jag nästintill tömt skåpet så var det dags för mina egna dukar som låg intryckta i ett linneskåp på övervåningen att bäras ner.

Jag fick gå fyra gånger uppför trappen och fyra gånger nerför, så lite motion fick jag allt.

De fyllde dessutom skåpet så juldukarna fick inte plats.

Och juldukar hade jag ett rejält lager av, både min mors och mina egna. Så de fick jag bära upp igen. De fick inte plats i dukskåpet.

Sangi undrade vad jag höll på med så han höll ett vakande öga på mig.