Slite Marknad

I helgen har det varit Slite Marknad.

Det är en sån där lite gammaldags marknad med olika stånd av alla de slag.

Slite ligger på den nordöstra sidan av ön och man kan väl säga att den är den största tätorten efter Visby.

Men det är en stor skillnad mellan Slite och Visby. Slite känns som rena landsbygden medan Visby mera är som en liten pittoresk förort till Stockholm. Ungefär som Sigtuna.

I Visby pratar de flesta rikssvenska, i Slite hördes det mest den gotländska dialekten.

På vägen dit provade jag att fota genom vindrutan och det blev inte så tokigt tycker jag.

På marknaden var det var massor av folk som trängdes.

Marknaden är en plats för människor att träffas. Överallt stod det små grupperingar och pratade.

Själv gillar jag inte alls när det är mycket folk och rörelser. Trots att jag bott 30 år i Stockholm och borde vara van vid människomyller.

Men jag tror Stockholmarna har ett mera förutsägsbart rörelsemönster. Här visste man aldrig åt vilket håll folk skulle gå, de virrade lite hit och dit på måfå.

Bland stånden fanns det bland annat försäljare av kola, massor av olika sorter. Vi köpte 1 kg för 100 kr.

Jag kan redan nu rapportera att de går åt väldigt fort.

En som sålde kokosbollar av olika sorter. Vi köpte en kartong med gammeldags kokosbollar för 50 kr.

Sambon köpte lotter av FN-föreningen på Gotland och Slite Kyrkoförsamling. Men vi vann ingenting. Vid den sistnämnda kunde man vinna hemknåpade dukar och dylikt, så jag var nästan glad att vi inte vann. Såna har jag i mängder.

Vid hamnen hade de en karusell som förde ett hiskeligt oväsen.

Även ett gäng småflickor sjöng så det dånade vid ett annat ställe.

Så vi gick längre ut på hamnen istället. Där var det lugn och ro. Bara några som åt och drack kaffe.

För det fanns många olika serveringar.



I Slite ligger Cementa.

Fabrikssiluetten stod som en märklig bakgrund till marknadsmyllret.









Här syns hur mycket kalksten de brutit genom åren.












En närbild som visar hur långt ner de grävt sig.

Det pågår en livlig diskussion om de kommer att få tillstånd att bryta mer sten vid ett naturreservat.

Självklart så vill de som jobbar hos Cementa att de ska få bryta. Och de som är rädda om naturen säger nej.

Så hur det kommer att gå vet jag ännu inte.




Vindsnurror har vi gott om på ön.

Jag tycker de är ganska vackra där de står ute i naturen.

Synd bara att det inte finns minivarianter som jag kan ha i trädgården. För så som det blåser på denna ö borde jag kunna vara självförsörjande på el.




En liten ljusblå cikoria blommande vid rastplatsen.












När vi var på väg från marknaden stannade vi till vid Hångers källa.

Min mor brukade alltid berätta om den när jag var liten och förmodligen var vi där nån gång. Men det kommer jag inte ihåg.

Källan visade sig vara en liten vattenpöl under träden.

Vattnet är drickbart och min sambo som är modig testade ett glas.

Det låg en ladugård mitt emot källan. Där hade en konstnär sin utställning. Det var vackra tavlor med gotlandsmotiv.

Hon berättade om källan och bjöd på vattnet.

Själv var jag skeptisk till att dricka från den lilla pölen med blad och allehanda insekter i. Men sambon klarade av glaset han drack så det var tydligen ok. Men om han blev så värst piggare och friskare vet jag inte. Fast det krävs nog mer än ett glas.



Bredvid källan ligger det här fältet. Jag tog kortet bara för jag tyckte det var så vackra färger.












Här på den norra delen av ön är det kargt.

Det finns knappt någon jord för växtligheten att hålla fast sina rötter i.

På sina håll ser man berget i dagern, endast täckt av mossor och lavar.

Döda trädskelett ligger här och var kvar på marken.

Här på norr bodde min moster och morbror och de tyckte det var så vackert.

Själv föredrar jag Gotlands södra hälft där det finns lövskog och naturen är mera kuperad.