Jag satt just och läste om pelargoner på nätet. Det var hos Adlibris där man kan provläsa en del böcker.Boken var Lasse Arnells senaste. Han berättade så ingående och beskrivande som sina pelargoner att jag blev alldeles till mig av längtan ut till mitt växthus.
Jag bara måste ut och se hur de mår, om någon knopp har slagit ut, om det är nån som är törstig eller har fått något skrumpet blad som ska tas bort. Bara pyssla lite.
Funderar på ännu en pelargonhylla åt dem, det behövs en till vintern. En som ska stå vid kortsidan där jag idag har ett bord för sticklingarna och frösådderna.
En ny fin blå hylla skulle jag vilja ha. Sambon suckar, blir hon aldrig nöjd, verkar han tänka.
Men jag vill ju ha det så fint så fint för mina kära pelargoner. Helst i vinter då vi behöver livas upp i mörkret och kylan. Belysning finns redan fast jag skulle nog vilja ha en lampa till.
Jag vill ha det trivsamt även i vinter, så jag kan gå ut och sätta mig och kika på dem, även om de inte är i sitt allra vackraste skick.
Jag kan få samma känslor för katterna när jag är ute och pysslar med något. Jag bara måste in och gosa med dem.Helst då Sangi som är min lille gullunge. Yngst men absolut inte minst. Men så oerhört charmig.
Han lämnar mig aldrig oberörd. Antingen så blir jag varm om hjärtat för han är så söt och gosig.
Eller så blir jag vansinnig för han retar mig till vanvett med sina påhitt.
Fast jag tror jag blivit ganska härdad. Äsch vad gör lite vatten på golvet, det rinner ju igenom och i källaren är det betonggolv.
Husse håller inte med mig, han morrar fortfarande över Sangis hyss, helst när han vräker ut vatten från vattenautomaten på golvet. Så nu ligger det en trave tidningar och en plåt från ugnen under vattenautomaten. Det ser inte klokt ut.
Här är Sangi 14 veckor, en sån ljuvlig liten busunge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar