Jag och miniatyrpelargonerna

Att jag är förtjust i pelargoner är väl ingen hemlighet.

I år är det miniatyrpelargonerna som jag blivit mer och mer intresserad av.

Förr tyckte jag att de var små och fjuttiga, för att inte tala om hur svåra de var att få att överleva.

Men i år har jag alltså ändrat mig.

De är ju riktigt söta och blommar ordentligt när de väl kommit igång.

Pelargonen på den första bilden heter Flirt.

För att få kallas miniatyrpelargon skall lerkrukan den växer i inte ha en större diameter än 9 cm. Och pelargonen får inte vara högre än 13 cm från krukans kant till dess högsta blad.

Några av de jag nyligen köpt är betydligt större och ser inte heller lika söta ut som de "riktiga" miniatyrerna. Funderar på om jag inte skulle försöka ta sticklingar och hålla dem i mindre krukor så det blir ordning och reda på miniatyrerna.

Har dessutom bett husse (dvs sambon) att tillverka små minihyllor åt miniatyrerna.

Få se om han ids börja snickra åt pelargonerna igen, han har tidigare byggt fyra stora hyllor som täcker långsidorna i växthuset.

Men de här småttingarna gör sig nog mycket bättre i små hyllor än bland de stora pelargonerna i de stora hyllorna.

Det här är Dusty Rose som just har slagit ut en knopp.

Den är verkligen söt.










Granny Hewitt heter denna.

Den är en av de nyinköpta som står i en alldeles för stor kruka och har växt sig bra mycket större än miniatyrstorlek.

Men den är verkligen en pelargon i min smak, starkt röda blommor och klargröna blad.






Lenore är namnet på denna aprikosa/vita skönhet.

Också denna har växt sig för stor, men så vacker.