Idag på morgonen, ja morgon och morgon, lite efter tio-tiden på förmiddagen, skulle jag gå ut i växthuset och hämta in en pelargon som jag skulle paketera och skicka till en pelargonsamlare i Ödeshög.Jag tar med mig några kokta potatisar och lite bröd för att ge till fåglarna.
Traskar nerför källartrappen och ut genom mellandörren till den yttre källaren.
Ingen katt i sikte.
- Men vad nu? Källardörren är olåst. - Har husse varit ute?
Nåja, jag öppnar källardörren, stänger och går uppför källartrappen och genom trädgården. Bakom växthuset brukar jag ge fåglarna lite rester då och då. Så jag kastar de gamla kokta potatisarna på gräsmattan. I ögonvrån ser jag en mörk katt komma hoppande nerför ett bord med pelargoner.
- Jaså, vi har haft besök av grannarnas katter, hinner jag tänka innan jag ser katten komma springande mot mig.
- Men vad sjutton, det är ju Hopi!
Jätteglad och våt i pälsen av det regnvåta gräset kommer han och snor sig runt mina bara ben. Mjurrp! - Hej matte, här är jag.
- Men vad i hela friden kommer du ifrån och hur länge har du varit ute?
Jag lyfter upp Hopi i famnen glad över att han gav sig till känna, annars hade jag nog gått in och lämnat honom utomhus.
När jag kom in blev det korsförhör med husse. - Har du varit ute? Har du släppt ut Hopi?
- Nej jag har inte varit ute idag, blev svaret.
Det var startskottet för att jag skulle bli riktigt upprörd. Dörren olåst, inbrott, katten ute, bla bla bla!
Antagligen så hade Hopi smitit ut när jag öppnade den olåsta dörren och inte var uppmärksam. Sen hade han tydligen också varit så smart att han inte hade rusat förbi mig ut i trädgården utan tassat efter mig så jag inte märkte honom.
Men smart nog att ge sig till känna så jag kunde bära in honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar