Med bark mellan tårna

Vi var ute på en trädgårdspromenad igår kväll. Sangi i koppel och de andra två killarna på fri tass fast under husses övervakande ögon.

Sickan, gammelkatten, fick stanna inomhus. Hon tycker hon blir åldersdiskriminerad, hon har hört matte säga så om sig själv.

När vi gick, sprang, hoppade och skuttade oss fram i trädgården fick Sangi plötsligt syn på ett jättestort träd.

Jag såg riktigt hur han funderade en stund innan han tog två skutt upp på den höga stammen.

Men eftersom jag inte har för avsikt att börja lära mig klättra i jättehöga päronträd så hakade jag ner honom från stammen.

Haka är rätta ordet för med hans jätteklor så sitter han fast ordentligt, helst i den, av regnet uppluckrade stammen.

När jag satte ner honom på gräset så hoppade han till precis som när han blev stungen av en insekt i helgen. Sen bet han i tassen och hoppade på tre ben.

I vanlig ordning blev jag förskräckt och försökte få upp honom i famnen så jag kunde undersöka den lilla tassen. Men han bara for omkring som en galning i kopplet. Till slut fick jag fatt i honom och såg något mörkt som satt fast i tassen. Jisses, en humla tänkte jag och började försöka ta bort den. Rädd för att själv bli stungen.

Men när jag till slut fick grepp om "humlan" så visade det sig att det var en bit bark som hade fastnat mellan tårna på Sangi. En rejäl bit som säkert kändes otäckt att ha fastkilad. Man vet ju själv hur det känns om en sten har fastnat under foten.

Så det var bara att peta loss den och sen skuttade han glatt vidare som om ingenting hade hänt.

Och inte har han lärt sig någonting från helgens humla utan han jagar och slår på alla insekter som kommer i hans väg så jag har ett himla sjå med att kolla vad han slår och biter i.

Så inte är jag arbetslös inte, bara inkomstlös.