I väntrummet till Hades eller Det kändes inte bra

Med andra ord så var jag på ett rekryteringsseminarum hos en viss omtalad myndighet, inga namn nämnda.

Jag hade dragit på att skicka in ansökan eftersom jag var osäker på om det verkligen var ett jobb för mig, men eftersom det är ont om kontorsjobb så sände jag in den i sista stund. (Det gällde ett 6 månaders projekt).

Och efter bara någon dag fick jag ett mail från dem med ärendemeningen: Kallelse!

För mig klingar ordet kallelse väldigt negativt och fel. Själv skulle jag skrivit Inbjudan till ...!

Seminariet var inte så dumt tänkt, jag fick information om arbetet och arbetsvillkoren. De hade en veckoarbetstid på hela 39.45 timmar.

Så länge har jag inte jobbat sedan mitt första jobb 1978, jag trodde knappt någon jobbade så länge nuförtiden.

På mitt förra jobb hade vi 37 timmar i veckan. Vilket till exempel innebar att vi kunde börja klockan 07.45 och gå hem klockan 16.00, med 45 minuters lunch.

De som informerade kunde ha varit lite gladare och positivare, vi som var där var ju ändå eventuellt blivande arbetskamrater.

Det var egentligen bara en person som var riktigt entusiastisk och positiv (den som arrangerat det hela), de andra mera slutna och någon utstrålande direkt ointresse.

Så jag, som redan när jag kom dit var negativ till arbetsplatsen, blev inte positivare inställd, snarare tvärtom, tyvärr.

Efter informationen blev vi intervjuade lite kort och det var en riktigt bra idé, dels kunde jag fråga mera om själva jobbet och känna mig för. Detsamma gällde den som intervjuade mig.

När jag fick frågan: - Kan du tänka dig jobba för...?

(Förresten, ett märkligt sätt att uttrycka sig, själv skulle jag nog ha sagt: - Skulle du vilja jobba här hos oss på ...?)

Jag kände att jag nog inte skulle trivas och svarade det också. Dels vill jag gärna kunna hjälpa människor som ringer, dels kändes stämningen på arbetsplatsen inget vidare. Fast det sistnämnda sa jag inte högt, men tänkte:-)

Jag är ganska känslig för signaler som andra sänder ut och på den arbetsplatsen kändes det mest olustigt.

Så nu hoppas jag att det dyker upp bättre chanser för mig och att jag inte gjorde något galet som hoppade av.