Här ligger den lille odågan och sträcker på sig efter att ha sovit den oskyldiges sömn.
Som vanligt blir jag väckt vid halv fyra snåret av att någonting låter märkligt. I morse var det Sangi som ramlade ner från sängen.
Han skulle klättra upp i sänghimlen men envisas med att försöka kliva upp, inte hoppa som normala katter. Vilket resulterade i att ha ramlade ner på golvet istället.
Men det gjorde honom tydligen bara ännu piggare för en stund senare hörde jag det välbekanta "paddel-ljudet".
Ånej, inte ännu en vattenskada. Så jag hasade mig upp ur sängen och begav mig spritt språngandes ner till undervåningen bara för att konstatera att golvet återigen hade en liten swimmingpöl.
Så det var bara att sätta igång och moppa golv halv fyra på morgonkvisten och sen lägga ut tidningar ifall Sangi skulle få ett återfall och vilja fortsätta paddla i vattenautomaten.
Sen kunde inte jag sova. Låg och grubblade på hur vi skulle göra för att inte golvet skulle ruttna upp av allt vatten som rinner igenom det.
Fuktspärr har jag hört talas om, det lägger man i badrum. Plastmatta istället för laminatgolv? Eller en jättestor bricka att ställa vattenautomaten på. Ja grubblerierna var många och sömnen avlägsen.
När klockan ringde halv sex så var det första jag sa till sambon: - Vi måste lägga in en plastmatta istället för laminatgolvet.
Jag vet inte vad han tyckte om att börja dagen med att diskutera golv han muttrade mest över odågan.
Odågan, ja han låg så sött och sov i klätterställningen men när husse gick nerför trappen så rusade han snabbt efter.
Jag traskade efter, dock inte lika fort. Och fortsatte pladdra om golvet.
Men vad vi ska ha för lösning får vi nog fortsätta diskutera för att ha vatten som forsar genom golvet ner till källaren är inget bra sätt.
När jag var och handlade träffade jag på en äldre väninna som jag berättade min morgon för och hon utbrast: - Ja det är precis som att ha småbarn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar