Redan vid halv sju i morse, när jag just satt mig att äta frukost, hör jag plötsligt ett skrammel och ett kaduns från källartrappen.
- Vad gör han nu? frågar jag husse som lugnt knaprar på sin macka.
- Äsch, han går omkring på den där listen, fick jag som svar.
- Vilken list? Menar du den i källartrappen?
- Mmmm.
- Men herregud, det står ju massor av burkar och flaskor där, svarar jag oroligt och reser mig för att kolla.
Och javisst, där kliver han omkring så flaskor och burkar yr nedför källartrappen, men inte bryr han sig om det.
Jag suckar och går tillbaka till min frukost, den där röran får jag ta tag i sen.
Så efter att ha fikat klart och klätt på mig så får jag, dels lyfta ner Sangi från hyllkanten och försöka hålla honom därifrån medans jag börja sortera grejerna som stått där i alla år. Ända sen jag var liten har det stått en hel del prylar på denna hyllkant men ingen annan katt har rivit ner något eller ens fått för sig att gå där.
I källartrappen låg fönsterputs, kopparrent, grovtvätt i minst tre olika sorter, en flaska T-röd som vält så lite hade runnit ut och några andra bra att ha flaskor.
De blev sorterade i rengöringsmedel, hur många flaskor som helst som förpassades till en plastlåda jag tänkt ha till sopsorteringen. En del hamnade i grovkällaren där verktyg och målarburkar finns. Och en del tog jag upp så jag lättare kan använda dem när det behövs, nu när jag vet att de finns.
Kvar blev ljusen till gravarna, de hade jag ingen bra plats för och de är inte så ömtåliga heller.
Under frukosten hann vi gå igenom alla katter vi haft genom åren och kunde konstatera att en sån påhittig katt som Sangi, ja det hade vi då aldrig haft.
- Han hittar på så mycket hyss, sa husse. Han borde heta Emil. Det säger husse ofta har jag märkt. Det där med hyss och att Sangi ser allting och måste undersöka det till varje pris.
Efter att ha städat klart och skottat rent växthuset från all blötsnö som kommit så satt jag mig framför datorn.
Men det blev inte många minuters ro innan jag hör "krafs, krafs". Vad gör han nu tänker jag och går nerför trappen till undervåningen. Suck, där sitter Sangi och försöker krafsa ner vattenautomaten (Drinkwell) från bokhyllans nedersta hylla.
Jag lyfter bort honom och har ett litet trött förmaningstal. "Inte krafsa, drick vattnet, farligt osv bla bla bla". Sen går jag och hämtar mera vatten och fyller på automaten som börjar bli tom.
På vägen tillbaka mot köket hör jag plötsligt "pip, pip, pip...", ånej spisen. Och i köket sitter Hopi på spisen och på on-knappen, det är därför det piper hela tiden. Ner med Hopi från den stackars spisen, måtte den inte gå sönder igen. Och tillbaka till datorn. Faktiskt så har det varit lugnt en liten stund, kanske de sover eller så hittar de på något annat hyss.
De lugna stunderna kan jag räkna men det är klart, det ska vara lite liv och rörelse, annars vore det för trist.
3 kommentarer:
Men vad bra av Sangi - nu hittade du ju en massa bra att ha flaskor som du slipper köpa dubbelt av. Hjälpsam kisse, den där lille mannen!
hehe...att vara katt i ett hushåll innebär att man måste se till att ens människor har lite att göra!
Jag sysselsätter mina varje dag och även de andra katterna som inte direkt gör vågen då jag kommer med mina påhitt..men men..
/Velero's Silvander - Sudden
Bra att höra att det inte bara fanns en värsting i kullen:-)
Skicka en kommentar