Den här lille lintotten, Sangiovese, har visat sig vara en riktig liten ulv i sin vackra rödsilver päls.Han har bott hos oss i knappt 2 dygn och fram till dagens lunch har han varit så gullig och rar, precis som på bilden.
Men när jag åt min lunch, omelett, så blev han helt förbytt. Namnet Hyde vore lämpligare än Sangi(ovese).
Han ville absolut ha min omelett och klättrade på mina armar och nacke fram och tillbaka.
Eftersom det inte är så bra för katter och hundar att äta lök (som jag hade massor av i omeletten) så fick han bara en liten pyttebit. Då blev han så ilsken att han började bita mig i axeln allt vad han orkade, jag kände mig som en antilop som blivit överfallen av ett lejon.
När inte det hjälpte så ställde han sig på bakbenen på min nacke, satte klorna i hårbotten och började riva runt. Han råkade riva mig på kinden också så blodet rann och håret stod på ända.
Och jag skrattade så tårarna rann men till slut gjorde det för ont och han blev för vild, så jag fick säga NEJ med hög röst för att lugna honom. Jag kunde riktigt se hur sur han blev. Han hoppade ner på bordet, vände sig om och tittade på mig med överlägsen min och skuttade raskt vidare ner på golvet.
Ja jisses vilket litet nystan och vilket temperament, det trodde jag inte när jag först såg honom. Fast gamla matten varnade mig faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar