Jag satte mig vid det lilla, lilla köksbordet i det
lilla, lilla köket, för att så frön som kommit med posten.
Jo vårt kök är så här litet. Det är ett funkishus från 1939
och där i är ett kök inte större. Det får ju plats både spis och diskbänk.
Kylskåpet får stå i hallen.
lilla, lilla köket, för att så frön som kommit med posten.
Jo vårt kök är så här litet. Det är ett funkishus från 1939
och där i är ett kök inte större. Det får ju plats både spis och diskbänk.
Kylskåpet får stå i hallen.
Efter ungefär 1 sekund kom Sangi med Sickan i hasorna.
De trodde det vankades käk.
Hopi som också var hungrig kom strax efter.
Allihopa nosade på fröpåsarna och Plugg-boxen så
jorden spratt.
Jag hällde upp Maine Coon torrfoder, från koppen,
på bordet, åt Hopi.
Sangi hutar åt honom.
- Ge tusan i min mat, annars ska du få en
tjottablängare mellan lysmaskarna.
(Katterna är ju från Stockholm, därav slanguttrycket.)
Sangi rev just ner min penna.
- Där ligger den, ja.
När jag tror lugnet har lagt sig kommer lillen.
- Matte, matte - min älskade matte!
Hercules har bara ögon för matte och vill kela :-)
3 kommentarer:
Vilka goa hjälpredor.Och den sista sötnosen är ju så fin.Vilka ögon.Kan du motstå dom?
Tja, bordet är ju precis lagom för det viktigaste-katterna!Nosbuff
Det brukar bli lite trångt när vi ska äta middag, men vi är inte så kinkiga.
Hercules han har verkligen lindat sin matte runt tassen. Han är den första katt som kan kramas med tassarna, en på var sida om min hals och böjda:-) Sen pussas han också, fast katt-mats-pussar är inget vidare om jag ska vara ärlig.
Pius
Skicka en kommentar