Hercules fyller 9 månader idag, den 26 februari

Grattis!

 Liten blir större. 

Fast så stor som på bilden ser han inte ut i verkligheten.

Han ser fortfarande mycket docksöt ut.

Grattiskram från Sangi.

De här två killarna gillar verkligen varandra.

Raset i muren

 Här är ett foto på raset i Visby Ringmur.

Jag kikade ut från mitt balkongfönster och där var ett hål

med rasmassorna nedanför.

Ja det är inte ett hål igenom muren, utan ett lager av

stenar och bruk har rasat ner.

En dam som kan det här har berättat på tv att det på 50-70-talet

användes cement när man lagade muren och det är den

delen som nu rasat. Det finns risk för att fler delar kan

rasa. Det är på grund av att det blivit för tätt med cementen mot

det bruk som användes förr när Ringmuren byggdes.

Vi har samma problem med vår trädgårdsmur. Det som

husse lagat med cement har rasat ner och kvar står

den ursprungliga muren men sina stenar.

Mutter, säger husse när jag undrar hur han ska laga den.

Husse! Flytta tavlan!

Sangi försöker flytta tavlan själv.

Den ska ju flyttas upp, men husse läser tidningen.

Bank, krafs, låter det när Sangi krafsar på tavlan.

- Husse, flytta tavlan NU!

Sangi går med små steg till vänster och fortsätter att

slå på tavlan.

 

Till slut lägger han sig och protest-blundar.

Men snart kommer hjälpen i form av Hercules

som här ger Sangi en hjälpande tass att försöka

få bort X-kroken.

De får fatt i kroken och är på väg att dra ut den när

husse kommer med tavlan och en rörtång (?), han

hittade ingen hammare.

 En snickare tager vad han hittar.

Hercules har tagit över efter Sangi som tröttnat på tavelvaktandet.

 

Här har nu äntligen tavlan kommit upp en bit.

Men nu är den cirka 2 cm för långt till höger.

-Mutter, sa husse.

Och matte hon tänker att hon fixar det sen, i lugn o ro.

Vi möblerar om, katterna och matte!

Hjälpredorna är på plats så nu är det bara för matte att knuffa och puffa

skänken på nya platsen.

Husse har vänligt upplyst matte om att det är "tassar" under möblerna,

så han slipper hjälpa till misstänker hon.

 

Det är Hopis förehavande som är så intressant.

Han undrar vad vi håller på med och vart hans nya korg

har tagit vägen.

 

- Åh där är den ju!

Hopi kan pusta ut nu när korgen är funnen.

- Perfekt med en byrålåda i soffan.

Vi har ett så väldigt litet vardagsrum så det är inte lätt att möblera.

När vi köpte mattan så tittade vi även på nya soffor. Men för att

de ska få plats måste vi mäta ordentligt. 

En bit av vår gamla soffa syns bakom Hopi. Ganska ful och sliten, så nya vore trevligt.

Ny matta och ny kattkorg

Idag fick jag nog!

Den syntetiska gröna mattan gav jag upp på. Den var helt omöjlig att dammsuga.

Ett snabbt besök hos möbelaffären och denna matta var inhandlad. De hade 50% rea så den kostade

"bara" 700 kr.

Jag trodde katterna skulle kasta sig över den med klorna utspärrade, men de 

verkar inte fatta att den är gjord av sisalarep och bomull.

Den svart-vita korgen inköptes hos ÖB för 99 kr.

Äntligen en korg i lugna färger.

Men korgen var lite för liten för Sangi.

Hercules är inte så mycket för att ligga i korgar.

Han trivs bäst i soffan eller på någon stol.

Men här är katten som gillar korgar och har rätt storlek.

Här ligger han riktigt bra tycker nog både han själv och matte.

Försvinn, vita helvete, försvinn!

Det hade kommit ännu mera snö under natten. 

Så förmiddagen ägnade jag åt att sopa och skotta lite

här och var. Värst var det vid grindarna och jag är

inte så värst van vid grovarbete så jag krafsade

ihop eländet så gott det gick.

Men nu har jag dokumenterat eländet så nu är snön

så god och försvinner och det bums.

Mitt stackars växthus står så prydligt mitt i det 

vita helvetet. Taket sopade jag först eftersom det var

tö och snön var tung.

Men nu är jag trött på eländet.

 

Innan jag gick in till mig så tog jag ett foto av den bleka solen.

Nästa gång vill jag se en stark vårsol när jag kikar ut.

Vik hädan förbenade snö!

Håll ut! Våren kommer snart!

Håll ut!

Den 6 mars 2011 såg det ut så här i trädgården.

De små gulliga och ulliga videtassarna ger hopp om vår.

Udda Kaja på besök

Jag tittade både en och två gånger på den svart-vit-fläckiga kajan utanför mitt köksfönster.

Sen gick jag efter kameran och fotade genom det smutsiga köksfönstret, därav det

dåliga fotot.

Först visste jag inte vad det var för fågel förrän jag jämförde med

en normalfärgad kaja. 

Jag Googlade och hittade några foton på en liknande tecknad Kaja.

En var dessutom fotad inte långt ifrån där jag bor så det måste vara

en lokal "förmåga".

Läste mig till att den förmodligen drabbats av Leucism.

 

Så här står det om ordet på Wikipedia:

 

Leucism kan också, till skillnad från albinism, vara partiell eller bara lokal vilket kan resultera i oregelbundna stråk av vitt på djuret som i övrigt är normalfärgad. En leucistisk fågel kan exempelvis antingen ha färglös eller normalfärgad näbb och ben.

 

Kul med olika fåglar!

Hercules i närbild

Det var soligt idag så jag passade på att fotografera Hercules utan blixt.

Men jag kunde ju själv ha behållit glasögonen på, de flesta bilder blev suddiga

men den här blev ganska okey.

Lustigt att han ser ut att ha en riktig Maine Coon box, så ser han inte ut på riktigt.

Han ser fortfarande ut som en docksöt liten bebis.

Han kelar med mig flera gånger om dagen. Då lägger han sina små knubbiga tassar runt

halsen på mig och gnuggar sitt ansikte mot mitt så saliven skvätter. 

Sen vägrar han släppa taget utan jag får finna mig i att bära runt honom som en liten bebis.

De tejpande vännerna eller De mystiska paketen

Växterna på bilden (pelargonen Vina resp vaniljtagetes) har inget att göra med texten.

Jag satte nästan kaffet i halsen i morse när jag läste en artikel i lokaltidningen.

Brevbärarna hade reagerat över märkliga paket när de hade hanterat posten. De visade sig innehålla knark.

Inte för att jag ägnar mig åt sådana skumma och dumma försändelser men nog rätade denna artikel ut ett och annat frågetecken. Som varför enstaka pelargonpaket kommit bort eller dykt upp flera dagar senare än de normalt gör.

De kanske helt enkelt tagit vägen över Statens kriminaltekniska laboratorium för analys. Jag undrar vad personalen där säger när det visar sig att det suspekta paketet de just analyserat, innehåller en vissen pelargonstickling.

Kanske: - Jäkla pelargonsamlare! Vi har väl nog med jobb ändå... 

Jag läste vidare: 

Det är postföretagens förtjänst att leveranserna avslöjas. Det kan vara en brevbärare som känner lukt eller tycker att paketet på något vis ser märkligt ut.

Jo, jo, många märkliga paket har landat i min brevlåda genom åren. Många itusågade mjölkpaket som sedan klistrats ihop med kilometervis med tejp runt om. Eller ett frigolittråg, som tidigare innehållit t ex köttfärs,  härbärgerar nu en pelargonstickling eller två.

En pelargonsamlare ser inte ett tomt paket, utan ett möjligt transportkärl åt en stickling. 

För oss pelargonister (folk som samlar på pelargoner) är det fullt normalt med dessa små paket, men personalen hos Posten måste ju undra.

Vi märker ofta våra vältejpade paket med texten: OBS! Hanteras varsamt, levande växt! Men för säkerhets skull så borde vi kanske ta fram en certifierad logotype att klistra på våra märkliga, väljtejpade paket.

Söndagspromenad i kylan

Det går ju inte att sitta inne trots att det är kallt som 

sjutton utomhus. Fast vi har haft problem med luftvärmepumpen

i helgen och har haft 15 grader då och då.

Så en liten promenix togs när solen sken.

Ringmuren ett stenkast från vårt hus, lika läcker som alltid.

En del av Ringmuren, vars namn jag glömt.

Domkyrkan Sankta Maria

Utsikt över Stora Torget.

En gränd innanför muren.

Räkor! Var är räkorna?

Jag gjorde Skagenröra och naturligtvis fick katterna smaka av räkorna.

Här sitter Hopi och Sangi på första parkett dvs spisen

och väntar på de goda räkorna.

-  Var är räkorna?

(Kolla Sangis fossing, den pekar rakt ut efter han

opererade benet efter benbrottet 2010.)

- Kan de ligga i diskhon?

Gammelkattan och Hopi hittade snart fatet med räkor.

Sangi hittade EN räka på mattan.

Hopi, han la beslag på hela tallriken.

Hercules han verkade inte fatta någonting. Han for runt

och jamade, men han visste nog inte varför, för räkor

ville han inte ha, trots att han fick egna framför nosen.

Torrfoder var betydligt godare tyckte han.

4 katter och en frösådd

Jag satte mig vid det lilla, lilla köksbordet i det
lilla, lilla köket, för att så frön som kommit med posten.

Jo vårt kök är så här litet. Det är ett funkishus från 1939
och där i är ett kök inte större. Det får ju plats både spis och diskbänk.

Kylskåpet får stå i hallen.

Efter ungefär 1 sekund kom Sangi med Sickan i hasorna.
De trodde det vankades käk.

Hopi som också var hungrig kom strax efter.

Allihopa nosade på fröpåsarna och Plugg-boxen så
jorden spratt.

Jag hällde upp Maine Coon torrfoder, från koppen,
på bordet, åt Hopi.

Sangi hutar åt honom.

- Ge tusan i min mat, annars ska du få en
tjottablängare mellan lysmaskarna.
(Katterna är ju från Stockholm, därav slanguttrycket.)

Sangi rev just ner min penna.

- Där ligger den, ja.

När jag tror lugnet har lagt sig kommer lillen.

- Matte, matte - min älskade matte!

Hercules har bara ögon för matte och vill kela :-)